Det som de flesta människor först kommer att tänka på är nog berättelsen från bibeln. I första moseboken, kapitel3, där den listige ormen lurar Eva och Adam att äta av den förbjudna frukten. Denna frukt har sedan avbildats som föreställande ett äpple.

 

Saxat ur Äppelboken av Görel Kristina Näslund:

Ur Brev om blommor Jean Jaques Rousseau i översättning av Eva Alexanderson kan man läsa:

Fruktträden befinner sig so i denna situation
    på grund av att de är ympade; ni må så
  aldrig så många kärnor av päron och äpple av de
    allra finaste sorter, det kommer ändå aldrig
annat än vildskott. För att veta vad päron och äpple
     är i naturen, skall man alltså ej söka dem i
         köksträdgårdarna utan ute i skogen

                                   - - - - - -

Vad mera är, päron och äpple är intet annat än två
       arter av samma släkte; och den enda mycket
karakteristiska skillnaden dem emellan är att äpplets
          stjälk är försänkt i en fördjupning i frukten,
           medan päronets sitter på en litet utdragen
              förlängning av frukten

 

Jag tycker om solsken äpplen, nästan all slags musik, tågresor, siffergåtor och allt som har med siffror att göra, tystnad, lukten av kaffe, liljekonvaljer, nästan alla hundar, att åka  till havet, att bada och simma, att sova och drömma, att äta och att gå på teater.

Så skrev Agatha Cristie i sin självbiografi. Hon nämnde således äpplen som nummer två av allt som hon tycker om här i livet. Först den varma, livsgivande solen, sedan äpplen.

 

En gång såg Isaac Newton ett äpple falla och därav fick han ingivelsen till sin geniala teori om tungdlagen.

Av våra svenska författare är det kanske främst Moa Martinson och Vilhelm Moberg som man tänker på i samband med äppelträd.

  Vilhelm Moberg låter sina utvandrare Karl-Oskar och Kristina plantera äppelträd från småländska äppelkärnor och i dödsögonblicket får Kristina känna smaken av den första frukten.

Inspirerades Moa av äpplen? Ja, säkert. Runt det torp i Södermanland dit Moa kom som 18-åring och där hon levde resten av sitt liv, växte, och växer fortfarande, äppelträd av sorterna Åkerö, Husmoder och Gravensteiner.

     Dessa träd hade planterats av hennes man i första äktenskapet, någon gång i början på 1900-talet. Likt många andra sörmlänningar höll Moa Åkerö-äpplet för att vara det finaste äpplet av alla.