Veckorapporter om Silva

Fredag 24 Februari

Nu har jag gjort det! Jag har stulit denna från Agnetha (Bucks), som i sin tur stulit denna av Ingrid (Dodi). Så här är jag eller kanske har varit och upplevt hittills i mitt liv.

(x) snott den här listan från någon(x) rökt en cigarett
(x) rökt en cigarr
(x) varit full
( ) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
(x ) fått sparken (blivit uppsagd pga arbetsbrist)
(x) varit i knytnävsslagsmål
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
(x ) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
( ) varit förälskad i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
(x) varit i Kanada
(x) varit i Mexiko
(x) flugit
() spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
( ) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
(x) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande (om Alvedon räknas)
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt släde
( ) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
( ) somnat i skolan/på jobbet
(x) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
( ) rört en orm
( ) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/en get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
( ) varit vittne till ett brott
forts nästa spalt
Forst:

(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
( ) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
( ) lekt polis och rånare
(x) sjungit karaoke
( ) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
(x) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan uppfylld
( ) haft sex med en apa
(x) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
(x) ätit hund/katt-mat (om det gills att jag knaprat på en frolic - var bara tvungen att smaka om det verkligen är så gott som hundarna tycker. Vet ni det var asäckligt!)
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
(x) sjungit i duschen
(x) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
(x ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att du grät
(x) gråtit så mycket att du skrattade (händer ofta nu under OS, när vi vinner medaljer. Ja, jag vet- jag är en "kyckling")
( ) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x)) sovit naken

Knyck och dela med dig av dig själv, du också!

Onsdag 22 februari

Vart har motivationen tagit vägen!?

Jaha, då var det som vanligt väldigt längesedan jag skrev. Dessutom har jag åter igen blivit utmanad av Agnetha (var förvisso ett tag sedan) men inte det har jag orkat ta tag i…… skäms på mig!

Eller kanske är det ett vanligt fenomen denna årstid. Vad vet jag! För visso har jag varit inne i ett par svackor i mitt liv, men nu, det är så att jag inte känner igen mig själv. I det stora hela tycker jag att jag mår bra, men att vara orkeslös och noll motivation det är inte JAG. Någonstans känns det som om jag lämnade min hjärna på jobbet den dag jag blev uppsagd. Eller kan man få Alzheimers vid 36 års ålder!!???

Nå väl, snart är det dags att få ett ryck och försöka att sluta vara struts dvs. att så småningom få huvudet ur sanden.

Vad har hänt sen sist? För mig känns det som om ingenting har hänt dagarna bara går, men visst finns det lite att berätta. Vi har fått hem en liten kattunge (huskatt), lilla Gottfrid. Det tog ca tre dagar innan han och vår andra katt Konrad (2 år) blev kompisar efter ett antal morrningar, väsningar och struttandes som två små/stora "raggmunkar". Hundarna tog något längre tid för att vänja sig med den nya familjemedlemmen, eller kanske jag ska säga att lilla Gottfrid behövde mer tid. Kanske det inte är så konstigt! Vem behöver inte vänja sig vid att komma in i familjen Taikon

Ludde (min goa, griniga gammelgubbe) trodde jag skulle vara den som skulle ha svårat att acceptera den nya lilla kissen, men ack va jag bedrog mig. Han var den som först fick/vågade sig fram mot Gottfrid i ett fredligt sinneslag. Allt gott! Lilla fartfyllda lilla räkan hade jag trott skulle bli polers först, men icke sa nicke. Nog för att Silva varit oerhört nyfiken på den lilla men hon har varit alldeles för på och fartfylld för att den lille kissen ska känna sig säker och ok.
Nu har det gått ett par veckor och kissen har både blivit modigare och mer framåt själv, så nu har Silva vunnit! Det vill säga, lilla Gottfrid tror att Silva vill vara med att leka, gosa och självklart valla in honom.. Men självklart till hans egen gräns är nådd. När Silva har för snabba rörelser eller helt enkelt blir "to much" säger han ifrån och det med besked, han beter sig som en spottkobra……….smacka……….."I scared you and I won"
Men nu efter tre veckor fungerar allt bra och alla har i alla fall accepterat varandra och vi fungerar som en väldigt bra "familjen Taikon"

Silva är som hon är just nu och jag har mer eller mindre accepterat läget. Det vill säga, hon är som en kanonkula utomhus och har börjat kunna slappna av inomhus. Med tanke på att jag inte alls är i någon som helst form att träna min lilla räka (trots att jag nuförtiden har tid) så blir det mest långa promenader och då mestadels med en lös Silva. Hon fungera bra lös men det enda med henne är att det verkligen är full fart hela tiden. Detta skulle innebära att om jag orkade och hade lust skulle jag behöva kalla in henne typ var 5:e sekund då hon har full fart framåt, åt sidan och framåt igen. Som ni kanske förstår finns det varken ork, lust eller särskilt klokt (enligt mig) för detta., utan jag har mer eller mindre accepterat henne som min lilla krutdurk. Egentligen finns det ingen anledning till oro, då hon har fullständig koll på vart jag befinner mig. Oavsett om jag försöker vara snabb i att byta riktning eller gömma mig så hinner jag knappt det förrän min lilla mumrik har genomskådat vad jag tänkt göra och är som ett vinddrag i min ändrade riktning. Så jag är inte orolig utan snarare får hon hållas så länge som jag känner att jag har kontroll
fortsättning nästa spalt
Fortsättning onsdag 22 februari

Träningen ligger alltså på is och jag har kommit till det beslutet att jag gör mer skada än nytta att försöka träna henne när jag själv inte har någon lust. Utan nu är vi bara ett team som lever livet och är på mysiga skogspromenader. Vad vi har inplanerat är att jag inom kort kommer att HD och AD röntga henne, Ögonen har vi redan gjort och de var UA. Sen kommer vi att deltaga i SASK agility träning den 18 mars och det ska bli jättekul då vi befinner oss i en relativt kravlös fas och bara ska bonda och ha kul med varandra. Så denna heldag ser jag framemot. Sen fick jag veta igår, att vi kommit med i spårgruppen på rikslägret i Kil i sommar. Det ska bli oerhört spännande och lärorikt för både mig som nybörjare och min lilla krutdurk.

Idag (21/2) hade vi ett litet kalas för min lilla Ludde (43 kg) då han fyller 9 år. Tårtan bestod av råa köttfärsbiffar modell a´la large. Silva och Elsie (grann hunden) var självklara gäster på kalaset. De fick varsin talrik med en stor bit var och Luddes hade självklart ljus på. Som vi alla hundägare kanske förundras av är hur snabbt gottet tar slut och var njutningen tog vägen, så hade i alla fall dessa tre förbeningar fullt sjå att blir klara först för att förhoppningsvis finna lyckan vid någon annans tallrik. Hur som helst, "tårtan" var god och kalaset var över på ett nafs och matte fick tid till annat. Tänk, det är egentligen ganska enkelt och inte speciellt tidskrävande att ordna hundkalas jämfört med andra kalas. Vi hundägare har det egentligen ganska bra och jag tror att vi faktiskt är medvetna om det

För övrigt är Silva just nu ganska krävande och jag tror faktiskt att det börjar dra ihop sig för löp. Jag hoppas i alla fall det så jag har något att skylla på………..

Själv har jag påbörjat en starta eget kurs via Trygghets Rådet (TRR). Det är jätte spännand men samtidigt en oerhört krävande process. Vi får se vart det barkar hän och vad jag ska bli när jag blir stor!

Sen var det det här med utmaningen! Jag inser att det var ett tag sedan jag blev utmanad varpå jag själv inte kommer att utmana någon, men självklart ska jag "sent om siden anta utmaningen" så gott det går………hur lätt är det att hitta på bara braiga saker om sig själv. Nåväl, härmed antar jag Agnetha o Bucks utmaning.

5 positiva egenskaper jag har………………………….
  1. Jag är väldigt mån om att alla min omgivning ska må bra och jag har en stor portion ödmjukhet.
  2. Jag är en bra lyssnare och mina vänner anförtror mig och jag lyssnar och har synpunkter som uppskattas (både positiv och negativ feedback)
  3. Jag har ett fantastiskt bra minne för födelsedagar, telefonnummer och namn varpå jag i detta avseende inte behöver en kalender. Utan istället är jag en kalender, åtminstone för min sambo, då mest för att meddela när hans släktingar och brorsbarn fyller år.
  4. Jag sätter andra i fokus mer än mig själv. Om det är en positiv egenskap eller inte kan diskuteras………:
  5. Jag är en jäkel på att baka bullar!!!!!
Det var allt för nu! Jag vet att det blev långt men det var ju ett tag sen och egentligen har det inte hänt så mycket!!

Kram från oss
Onsdag 25 januari - semester och hundledig

Jaha, då var det ca två veckor sen sist jag uppdaterade om vad som händer här i skogen i Långsjötorp. Träning med Silva går lite trögt. Trots att jag är "ledig" så har jag inte mycket till motivation. Vilket känns urkasst då jag borde passa på när tiden finns. Nåväl, jag hoppas vi kan ta tag i den biten inom kort. Silva däremot tycker (som vanligt att livet leker) att det är jättekul att bara få busa, springa av sig och leta i godisrutor. Så enligt henne är livet toppen!

I helgen som var har jag och Lasse varit Barcelona på långweekend (tors-sön). Det var en super bra och mysig helg på alla sätt och vis. Det var 2: a gången sen Silva kom in i våra liv som vi varit helt hundlediga, vilket både var behövligt men ändå känns konstigt på något vis. Att bara strosa omkring hela dagar utan att känna press o stress över att skynda hem till att rasta hundar känns som en oerhörd lyx. Men å andra sidan är ju hundlivet själv valt och därmed även ett sätt att lev. Ni vet blandade känslor.

Barcelona var en helt OK stad. Nu var det inte direkt någon högsäsong och inte heller någon direkt värmebölja. Men nog fick vi en försmak på våren då det ändå var ca 15 grader och en av dagarna var det strålande sol. Varken Lasse eller jag är några hängivna storstäders turister, där museum, arkitektur och shopping står högt på vår intresselista. Men vi masade i alla oss till att se OS byn, konstmuseet (som var en fantastisk magnifik byggnad) samt det fantastiska templet " La Sagrada Familia". I övrigt gick vi bara omkring och strosade och tyckte att livet lekte, åt på mysiga restauranger samt satt på strand caféer med ett glas vin och blickade ut över havet.

Hundarna var utportionerade till min lillebror Mats med familj (Ludde) och Madde o Fredrik (Silva) och deras aussie Ziri. Tack alla ni för att ni gjorde det möjligt för oss att fly vardagen en stund!

Ikväll ska jag åka och hämta vårt nya tillskott, en liten kattunge om vi redan har döpt till Gottfrid. Så från och med i ikväll består vår familj av två vuxna, två hundar och två katter. Jag hoppas introduktionen av den nya lilla krabaten går bra för alla parter och nu när Silva börjar coola ner sig inomhus är det då dags för en annan att röja i hemmets vrår.
Kram
Åsa o Silva
Onsdagen den 2 februari.
Agnethas utmaning, visst hakar jag på….


Alltså utmaningen går ut på att man ska skriv ner fem av sina ovanor/egenheter. Här kommer mina:

1. Jag äger en domar tröja (trots att jag ej är fotbollsdomare) och denna lilla fina "tingest" har jag fått av mina bröder och vänner när jag fyllde 30-år (vilket ni kan förstå är egentligen långt i framtiden . Hur det nu kom sig kan väl jag tycka är något överdrivet men det sägs i alla fall att jag är en oerhört tråkig att spela spel med dvs. att det verkligen inte ges tillfälle för egna tolkningar. Har man inte läst reglerna, spelar ingen roll jag ger reglerna!

2. Jag har en hysterisk vana (enligt min Lasse) att bli som förbytt när vi ska ha gäster hemma. Detta visar sig som så att jag vaknar alldeles på tok förtidigt på morgonen (den dagen vi ska ha gäster) och börjar redan i nattlinnet irra omkring med både dammsugare och dammtrasa. Det spelar ingen roll vem det är som ska komma och så vitt jag vet (innerst inne) så vem kan ha rent o fint hemma med husdjur? Nåväl, min mening är ju inte att skapa stress i familjen men det är väl trevligt när det är rent o fint. Å andra sidan, vem vet när man måste sätta på Gevalia!

3. Utifrån vad jag skrivit i punkt 2, kan man ju tro att jag är världens pedant. Men så är icke fallet. Är det något jag verkligen blir stressad över så är det "oväntat besök", detta pga. att jag är oerhört slarvig och slö. Vem behöver städa "häcken av sig" när man inte behöver Detta resulterar i att tvätt högen är som Mount Everest och aldrig har man rena fräscha kläder………som matchar

4. Sen var det detta med hundbiten och de åtaganden som medföljer dem….då tänker jag i första hand på alla dessa hundpromenader som görs. Jag vet inte hur många gånger Lasse har sagt till mig att jag ska tala om vart jag går, när jag går osv. Jaja säger jag och sen blir det en ny dag. Jag går ut med hundarna på tomten (säger jag till Lasse, jag blir inte borta/ute så länge) och under tiden som hundarna leker upptäcker jag att lite godisträd vore inte helt fel idag. Varpå jag vandrar iväg för att hitta braiga träd att stoppa med godis. Medan hundarna letar kommer jag på den fiffiga idén att leta svamp och vandrar då iväg (när hundarna är klara) och vips så är jag borta. Sen när jag kommer hem 1 ½-2 tim senare så bemöts jag av att min kära, goa sambo är lite sur och jag undrar då klart varför?

5. Sen har jag då mitt stora stora problem och det är att jag redan som 20-åring fick "alzemheirs". Jag har enligt många vänner varit med på resor, födelsedagsfest o dyl. men själv kommer jag inte ihåg det. Jag vill härmed deklarera att det inte har med över konsumption av alkohol haltiga drycker att göra, utan att jag verkligen inte har varit med. Detta hävdas bestämt tills motsatsen är bevisad. Det pinsammaste av allt är verkligen att motsatsen har blivit bevisad alla gånger med div. bildbevis o dyl. Så, hur det än må vara kanske jag är det första fallet av tidig alzemierhers syndromet.

Det var en del avslöjanden om mig och nu utmanar jag följande personer:
Madde - http://hem.bredband.net/zunborn/
Linda - http://www.australianshepherd3.com/
Harriet - http://www.noah.se/
Rebecca -
Christell - http://www.freewebs.com/chriber/
Tack Agnetha för denna roliga utmaning :

Snö, sol och minusgrader (2/1-06)

Idag glittrar snön och det är fantastiskt väder. Jag ska snart pälsa på mig en massa för att gå på långpromenad med hundarna. Trots Silvas incident i isvaken häromdagen ska vi ta en tur på isen - nu är det definitivt tjock och fin is och ingenting kan hända

Nyårsafton var bra på alla sätt och vis. Lasses bror med sambo kom över och mycket gott att äta och dricka blev det under kvällen. Hundarna hade även de en bra kväll då det serverades extra märgben och grisöron under kvällen. Silvas första nyårsafton med raketer blev som jag hade hoppats dvs knappt någon reaktion alls. Hon reagerade lite när de första raketerna smälldes av, men det var inte för att hon var rädd utan snarare undrade hon:
"va tusan är det om låter - kommer det någon!" Bäst att vakta lite här, vov, vov…..
Sen var allt lugnt och det knaprades friskt på både ben och öron ifrån köket, skönt!

Ett nytt år har det blivit och med det kommer alla tankar fram vad gäller planer och mål. Visst har även jag mål uppsatta och som alltid hoppas man att de uppfylls. Mitt främsta mål med hunderiet är att Silva ska må bra, få vara friskt och att hennes vakt ska dämpas en aning. Sen vore det trevligt om jag kan hålla mina tävlingsnerver i schack så vi lyckas ute på tävlingsbanorna i år. Vi ska satsa vårt krut på lydnad och spår och hur mycket, hur långt vi kommer det får tiden utvisa. Här närmast ska jag försöka göra MH så snart det bara går men det är svårt då snön ligger och ingen klubb i närheten har något MH inplanerat förrän i mitten/slutet av mars. Vi får se när det blir, men jag är så nyfiken på hur det ska gå för jag har väldigt mycket hund i snöret. Det enda som jag är lite orolig över är att Silva går igång (vakt) nästan lika mycket på allt. Jag hoppas att hon kan sortera ut när det väl gäller vad som är farligt och inte farligt. Nåväl, spännande ska det bli.
Åsa och Silva
Tisdagen den 10 januari 2006
Jag hade en aussie men det slutade med en bordercollie

I torsdags bar det iväg till GBG och MyDog utställningen samt en chans att hälsa på släkt. Jag, Silva, pappa och pappas fru Åsa åkte gemensam bil, vilket var fantastiskt skönt med sällskap. Resan gick bra och Silva sov i princip hela tiden (ca 6 tim) förutom ett stopp då vi stannad och åt och rastade lilla räkan. När vi väl var framme i Askim var vi tvåbeningar en anings trötta medan fyrbeningen var hur pigg som helst. Efter att ha hälsat på faster Ulla och hennes man Olle svidade jag om till mer lämpliga hundkläder för att bege mig på en promenad med min lilla "hoppetossa". Jag styrde kosan mot ett upplyst spår i Svartmossen och när vi kom fram till skogsbrynet kastade jag en boll till Silva, som var tänkt att hamna en bra bit bort och då på isen. Så blev inte fallet utan bollen landade någon stans i gräsdungen, trodde jag….. Med tanke på all snö och en alltför pigg och otålig hund hittade inte Silva bollen, varpå jag går fram för att hjälpa till - lätt som en plätt

Jag går runt lite för att leta tills jag helt plötsligt sjunker ner med ena benet och f..n va kallt det blev. Jag drar upp benet och vips så gungar det under mina fötter och det slår mig att jag befinner mig inte på fast mark över huvudtaget utan istället står jag på en myr som inte alls är genomfrusen. Medan jag står och gungar trillar en massa tankar i mitt lilla huvud och jag frågar mig själv - hur fasen ska jag ta mig här ifrån? Jag är nu redan blöt om en benet/foten så det värsta som kan hända är att jag trillar igenom igen med det andra benet eller båda. Det hela slutar i alla fall med att jag försöket springa/hoppa mellan tuvorna (som då inte syns för all snö) så graciöst som det bara går…. Allt gick bra och inga fler blöta ben blev det, men jag hoppas innerligt att ingen såg mig då det annars skulle kunna ha få vem som helst att "garva läppen av sig".
Vi fortsatte i alla fall vår promenad - som då knappt hade börjat.
Väl hemma hos faster igen blev det god middag och mycket prat så alla vet vad som har hänt och vad som är pågång. Sen åkte jag och Silva till centrala GBG för vi skulle bo hos min kusin Fredrik, som bor ca 15 min promenad till mässan. Där fick jag träffa hans "nya& flickvän Johanna som var/är supertrevlig. Är så glad för hans skull att han träffat en sån trevlig tjej
Silva och jag avslutade kvällen med dusch och fön - allt för att få det lilla extra till utställningen på fredagen.

Fredagens utställning gick bra för alla Door-Keepers. Det blev BIR-valp (Iron), BIM-valp (Dizzy), BIR-veteran (mamma Gemmy) och 2: a (Crazy) o 3: e bästa tik (mamma Gemmy). Själv fick jag en slät 1: a (snål var han, inga HP i varken junior eller unghundsklassen) men med kanon kritik (se under utställning). Silvas halvbror Crofter Holding´s Derringer "Voys" fick även han 1 junkl och 1 junkk.

I övrigt är det alltid trevligt på dessa tillställningar med att träffa personer man känner och dels träffa personer live som man bara känner via cyberspace. Nu träffade jag inte alla jag hade hoppats jag skulle kunna säga Hej till och det känns tråkigt att annat kom i mellan just då. Jag hann i alla fall slänga några ord med Agneta och Bucks och det var kul. Buck gör sig fantastiskt charmig på bild, men verkligheten är snäppet värre. Han är hur fin som helst! Tytti och Tarrak såg jag dessvärre bara på håll. Hoppas våra vägar korsas igen så vi kan hälsa på varandra. Tarrak skötte sig som en prins i ringen men jag antar att det finns andra anledningar till att han är Tyttis prins . Icke att förglömma trevliga Sandra med sina Door-Keepers - alltid lika trevliga att träffa. Denna gång fick jag även se Dizzy live och hon kommer att bli "farlig" när hon blir större.

Fredagskvällen åkte jag ut till Tina och Johan och fick se deras fantastiskt fina nybyggda timmerhus. Det var hur fint som helst. Likaså var kvällen - alltid lika trevligt att träffa Silvas underbara uppfödare…. Jag är så nöjd med Silva (min lilla "bordercollie

Lördagen var lugn. Jag var på promenad med Silva, träffade kusin Anna med familj och fick se deras nya fina hus. Känns jätte roligt att ha fått sett det samt att träffa delar av släkten, det blir inte så ofta då alla har sitt och avstånd gör det hela lite mer komplicerat. På kvällen var jag ute och åt med kusin Fredrik, Johanna och ett par kompisar till Fredrik. Det var både trevligt och gott. Vi var på något hippt ställe vid Järntorget som jag glömt bort vad det hette. Sen bar det hem för att sussa och ladda batterierna iför söndagens utställning.

På söndagen var jag full av förväntan och hoppades att denna domare skulle vara mer generös med HP:s. Nu i efterhand önskar jag att jag inte hade ställt ut. Som vi alla vet om hur resultaten kan fluktuera mellan olika domare och att domare verkligen har olika tycke och smak - oavsett rasstandard…
. Dagens Door-Keepers resultat slutade med BIR-valp (Iron), BIM-valp (Dizzy), bästa veteran (mamma Gemmy), 2:a bästa tik (mamma Gemmy) och sen andra bra resultat som jag inte riktigt kommer ihåg. För Silva och mig blev det katastrof…………!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
All bra kritik som vi fick på fredagen blev denna dag precis tvärtom dvs. det fanns ingenting hos Silva som denna domare tyckte om. Utan hela hon var i princip felkonstruerad att domarens slutsats var:
" visst går det att se att hon är en aussie, men för mig var det en bordercollie jag först såg när du kom in i ringen……….."
Summa sumarum av denna dag var att vi fick en 3:a och det är ingen höjdare i meritlistan ska ni veta!

Nåväl, vi har slickat våra sår och det känns helt OK. Jag vet vad jag har för hund och hon är vackrast och bäst på alla sätt OCH ingen domare i världen kan ändra det. Dessutom så är det lydnaden och framförallt brukset jag ska satsa på och då är det inte fel att ha en BORDERCOLLIE!!!!!

Väl mött
Åsa o Silva
Onsdag 28 december
Äntligen är bredbandet under kontroll och jag kan surfa hemifrån. Det kan tyckas väldigt trivialt - bredband har ju alla nu för tiden….Visst är det så, men inte för mig. Jag och min sambo Lasse flyttade ut till skogen för dryga två år sedan. När jag nämner skogen menar jag verkligen skogen. Vi har två permanent boende grannar på "vår vägsträcka" vilket innebär att man i princip är väldigt "solo kvist" i mörkret. Detta var förvisso något vi båda strävade efter då vi båda ville bo "ett med naturen". Vi behöver bara gå ut från huset en ca 20 m och se är vi i den bästa spårskogen. Vi har en tomt på 10 500 km2, med en grymt stor gräsmatta som jag använder som appellplan. Nu vill jag inte skryta på något sätt utan jag är nog som alla andra, mycket vill ha mer… Nä skämt och sido. Det finns alltid för och nackdelar med allt. Vad ville jag med detta tro, jo åter till bredband! En av våra två grannar har bott här i 11 år och det tog dem alltså 11 år för att få bredand ut hit till skogen. Så för oss är detta en riktigt stor grej och nu känns det som vi bor i civilisationen, dock fortfarande utan gatubelysning.

En massa saker har hänt under december:

- Vi deltog på HUND2005 vilket var Silvas 2:a utställning som junior. Jag är jättenöjd både med Silvas kritik (något snål dock, med avseende på att det var få ordat) och med att vi träffade trevliga människor. Det var otroligt roligt att min uppfödare kom från GBG med Silvas mamma Gemmy, Silly och Crazy. Sen var även en halvsyster till Silva där, Flisan. Det känns extra roligt då vi inte är så många Door-Keepers i Stockholms regionen.
Det som kändes lite snopet var att Silva var den enda junior tiken. Det känns alltid roligare och lite mer "fair play" med konkurrens.
Hur som helst fick i alla fall HP med följande kritik:
" bra könsprägel, blå utan tan o vitt (varför detta tillägg kan man ju undra!), prima huvud, något smal front, bra bröst o djup, lång bröstkorg, bra kors, effektiva parallella rörelser"

Nästa utställning är nu MyDog i GBG under trettonhelgen. Det ska bli jätte roligt på alla sätt och vis. Framförallt att träffa de som jag känner samt att få möjlighet att träffa de personer som jag bara känner via cyber space. Väl mött i GBG!

- Jag har blivit av med jobbet efter en stor omorganisation. Vi har sedan september vetat om att ca 100 pers skulle få gå någon gång i december. Jag var ganska förberedd på att få gå, då jag endast arbetat på Biovitrum (läkemedelsbolag/Biotech) som Biolog/Laboratorieingenjör i 4 år, många har arbetat sedan "hedenhös" dvs. 20-25 år. Detta var svårt att konkurrera mot. Dessutom har jag inte trivts så väldigt bra detta främst då jag inte tyckt om mentaliteten och den sociala biten, som är nog så viktig. Nåväl, nu har jag i alla fall tid för min vilda lilla Silva och Ludde och slipper ha ångest över att inte hinna med hundarna i den utsträckning som jag önskar. Jag ska nu njuta över att vara "ledig", åtminstone till efter trettonhelgen, sen ska jag fundera ut vad jag vill bli när jag blir stor - säger Åsa 36 år….!!

- Tänk va tiden går!? Silva har hunnit fylla 1 år, det gjorde hon den 19:e december. Det blev inget stort kalas men kalas blev det. Förtutom Silva deltog Ludde (Silvas brorsa som är 9 år och en blandishane mellan schäfer/labrador/rhodesian ridgeback) samt grannhunden Elsie (som är 1 år och en riktigt "påse blandat" att vi inte vet alla hennes rasegenskaper). Tårta/tårtorna bestod av var sin stor bit skivbar leverpastej på varsin tallrik. Silvas "tårtbit" hade själklart ett litet ljus på sitt. Silva hade även ett "princess diadem" på sig hittade ingen kalashatt så man tager vad man finner…. Det vart i alla fall en skön syn att se hundarna sittandes framför sin tallrik och snålvattnet rinner och de undrar när "tusan ska du säga varsågod :". När de väl fick varsågod så dök födelsedags barnet ner och tog "grannens" Elsies leverpastej och gissa vad Elsie blev snopen när har en tom tallrik framför sig. Nåväl, alla tre uppskattade "tårtan" och Silva var nog nöjd. Det enda som Silva tyckte var knepigt var hur sjutton ska man få i sig hela denna bit, snabbast möjligt!? :

Jag lovar att jag snart ska uppdatera hemsidan med bilder från 1-års dag samt andra mer "up to date" bilder inom kort. Antingen görs uppdateringen av min webbmaster som är min pappa eller så får jag helt enkelt lära mig hur man gör/bygger och uppdaterar hemsidor.

Jag önskar er alla som orkar läsa er igenom mina "veckobrev" och alltså kommer så här långt - EN RIKTIGT GOD FORTSÄTTNING SAMT ETT GOTT NYTT ÅR!
Åsa och Silva
Forts. onsdag 28 december
PS. Silva och en isvak -
Jag måste bara berätta om hur "tokig" min vilda lilla räkaussie är!

Idag har det varit ett hemskt snöoväder här i Stockholm. Det har i princip snöat och blåst hela dagen och vad jag förstår ska det fortsätta även i morgon (men med någon lägre vindkapacitet och snö mängd). Nå väl, nu när jag är hemma hela dagarna ska inte busväder hindra mig för att ta ut hundarna på en långpromenad. Fram med galonkläderna, raggsockor och dyl. och sen bar det iväg.
Väl ute och påpälsad som jag var tycker jag nog att det var ganska skönt. Nå väl, jag och hundarna gick ner till sjön för att promenera på isen (färre jägare där). För att komma till sjön gick vi via grannens tomt (de har sjötomt) och redan då märkte jag hur lycklig Silva var över all denna snö. Hon körde järnet, precis som hon brukar….okrossbar! Hundarna sprang över ängarna och jagade varandra tätt följd av deras matte som inte riktigt hade samma fart stegen. Jag gick ut en bit på isen och fann att det var lite slaskigt (antagligen från snön som värmer samt att det var runt noll strecket). Då jag har oerhörd respekt för is/vatten tyckte jag att det var lite obehagligt att gå själv just denna dag. Hundarna hade hunnit ut en bit men vänder när de ser att jag går in mot land.
Det är då det händer…

Silva som är en kaxig och orädd tjej och som ofta kör sitt race bara springer på och åker ner med huvud före i en isvak. Efter bråkdelar av en sekund syns huvudet och hon sätter sina framben upp på isen och jag drar upp henne. Själv kan man ju tycka att denna lilla händelse borde vara lite obehaglig om inte annat lite kallt. Men Silva kutar bara upp på land, skakar sig, rullar runt i snön ett tag och sen skakar sig igen och sen är hon hyfsad torr. Hon springer sen till de andra hundarna och inbjuder till lek, som om ingenting har hänt. Det var som om hon hade tagit ett vanligt dopp i sjön (Silva älskar att bada skall tilläggas, oavsett temp i vatten eller temp i luft). Silva är verkligen ingen "kyckling" utan hon är precis som hon alltid varit; kaxig, orädd, vaktig och väldigt självsäker och dominant liten tjej.

Nu gick ju allting bra som tur är och där av berättar jag detta som en ganska rolig händelse. Det ska även tilläggas att isvaken var väl synlig dvs. ingen snö och ingen is, då det var min sambo och hans bröder som sågade isvaken igår när det fått låna grannens vedeldade bastu vid sjön.
/ Åsa o Silva
Tisdag 6 december
Snart är det jul! Hur går det för er alla med julklappar och övriga bestyr som hör julen till? Själv har jag inte ens börjat med en endaste liten julklapp, men å andra sidan har jag inte så många att köpa julklappar till. I år kommer min familj hem till Lasse och mig på julafton. Det blir mamma o Per, min lillebror Mats, Annika och deras dotter Ebba, min storebror och hans son Vincent. Sen hoppas jag att pappa kan komma förbi och äta jul lunch med oss innan det ska firas med hans fru och hennes barn. Vi blir inte så många utan det känns ganska lagom. Dessutom har vi ju Ludde, Silva, katten Konrad och grannens hund Elsie (henne har vi alltid ca 3v kring jul o nyår). Det ska bli jätte trevligt och pricken över i:et blir det om vi får en vit jul.

Här har det som vanligt inte hänt mycket på träningsfronten. Vi tragglar på dag för dag och tar det faktiskt ganska lugnt. Vi myser mest om jag ska vara riktigt ärlig. Silva ligger ena dagen på minus och andra dagen på plus. Minus hamnar hon ofta på då hon som jag tidigare berättat är familjens tjuv. Nu har varken jag eller Lasse några hela par vantar, jag har ingen mobiltelefon, vi har demolerade ficklampor, en ask med ljus är trasiga o sönder tuggade och mycket mer. Tänk va mycket saker min lilla räka kan hitta på utanför alla promenader och träningspass. Det verkar som det inte finns nog med energi i denna lilla kropp Glad Skämt och sido, hon håller en sysselsatt kan man minst säga. För en vecka sen kom jag sent iväg till jobbet för jag hittade inte mina bilnycklar. Nu är jag ganska trött på mornarna då jag kliver upp klockan 05:00 och bör åka hemifrån klockan 06:00. Denna morgon hade jag inte tid att leta nycklar så jag tog reservnycklarna. Nu var det en av de kyliga mornarna vi haft så jag kom ej in i bilen, då nyckelhålet var fryst , Grr……In i huset och fundera var la jag nycklarna!?. Sen slog det mig att det finns ju redan en tjuv i huset varför inte fråga henne!? Som sagt, efter mycket om och men hittade jag mina bilnycklar i hundgården. Det var bara att följa hundspåren och vips så låg de där. Jag antar att Silva bara ville hjälpa till med att hålla ordning på mina saker. Det är ju jätte snällt av den lilla städerskan att hålla ordning efter oss andra eller vad säger ni? Hur som helst, jag kom ca 2 timmar för sent till jobbet denna morgon, grr.

Träningen ligger något nere för tillfället. Jag vill att Silva ska börja längta efter att träna och jag hoppas att vi snart är med i matchen igen. Nu har vi mest övat på att stå fint inför kommande utställningar. Förra veckan var jag med på utställningsträning med Gerard O´Shea och det var hektiskt, många hundar, full rulle och höga röster. Silva var helt förvirrad i början och tyckte nog mest att det var otäckt. Sen när hon vant sig vid miljön (ett p-garage) och alla hundar gick det faktiskt hyfsat bra. Jag hade tänkt att åka dit igen onsdag eller torsdag och finslipa inför helgens utställning.

Innan jag slutar vill jag återigen gratulera Rebecca och Silvas brorsa Heavy, som i helgen tävlade LK2 och fick sitt 1:a pris. De är helt otroliga detta ekipage och det kommer att gå hur långt som helst. Grattis!

Hej hopp
Åsa och Silva
Onsdag 14 december
Med anledning av en omorganisation på mitt arbete har jag blivit övertalig dvs utan jobb. Detta resulterar i att jag inte har tillgång till dator på ett par veckor. Väntar ivrigt på att de (Bredbandsbolaget) skall ordna till allt hos oss för att vi ska få bredband. Detta kan ta en vecka eller ett par veckor. Därav kommer Silvas sida ligga nere under en period. Jag hoppas att alla ni får en trevlig jul och ett gott nytt år! För er som ska ställa i GBG i januari, väl mött och vi ses där.

Många kramar
Åsa och Silva
Måndag 14 November
Jag är så besviken på mig själv och mina j….la nerver. Hur mycket jag än intalar mig själv att det inte är någon VM- eller OS-tävling som betyder så mycket så går jag ändå in på lydnadsplanen med skakiga ben och konstig kroppshållning. Min lilla Silva förstår ingenting och blir så orolig och håller då inte alls positioner. Hon försöker att söka kontakt men tappar den lätt då hennes matte uppenbarligen inte befinner sig bredvid henne som hon brukar. Utan istället går där en helt främmande person fram och tillbaka, vänster och höger osv.. utan en hund vid sin sida. Usch va jag ska jag göra!!?

Med andra ord, vi floppade alltså på tävlingen igår, söndag. Trots en bra platsliggning och tandvisning och med andra ord en bra start, får vi inte till det. LF och FF fladdrar Silva iväg, kommer tillbaka för att sen fladdra iväg igen. Visst förstår jag henne och jag försökte verkligen gå där med ett stort leende på läpparna för att inte bli irriterad och tappa modet helt. Om jag inte hade känt tävlingsledaren hade jag nog brutit efter FF men tog mig då samman och fortsatte vilket kanske var en stor miss. Detta med avseende på att lilla räkan inte fick en så positiv känsla/inställning att vara på lydnadsplanen som hon brukar få vid träning. Nåväl, platsläggningen gick inte alls denna gång heller. Jag är så otydlig att hon inte förstår vad det är jag vill att vi ska göra. Jag fattar inte att jag inte gjorde DK vid detta moment som uppenbarligen är det svåraste i vår kommunikation. Så istället nollade vi helt detta moment. Grrr!
Inkallningen gick bättre än förra gången, vi fick en 8 med nedslag på farten. Vilket även det ger indikation på att jag är en läskig person som står där borta. Jag får väl vara glad att hon vill komma fram över huvudtaget :. Ställande tog hon ett enstaka steg och sen när jag skulle vända mig om satte hon sig ner och vi fick då inte mer än 5p. Stackars min lilla osäkra räka! Avslutningsvis fick vi i alla fall en 10 på hoppet. Så det blev en roligt slut för Silva i alla fall. Vi slutade på plats 14/17 med ett 3:e pris på 130p.

Jag har nu tagit beslutet om att vi inte ska tävla mer i år. Utan istället fortsätta jobba på koncentrationen samt backa ett par steg i varje moment för att det ska bli roligt igen, för oss båda. Själv ska jag ta ett allvarligt snack med mig själv och mina demoner och förhoppningsvis kommer vi att bli sams för att kunna ta nya tag igen när våren kommer.

Nu ska vi träna vidare och satsa mycket på spåret igen och det framförallt innan snön kommer. Inplanerade tävlingar är nu endast utställning på Stora Stockholm samt Hund 2006 i GBG.

Må så gott i höstrusket Kram
Åsa och Silva
Måndag 21 November

Inga direkta nyhet finns att rapportera. Veckan som varit har varit lugn och skön. Mysiga promenader, några lagda spår och träningskvällar på klubben. Allt rullar på som vanligt och Silva är min lilla ögonsten. Spårträningen går framåt. Farten finns där men den går definitivt att jobba på, markering av apporter fungerar "ömsom vin ömsom vatten" men det beror mest på att jag inte lagt så stor energi bakom detta. Då vi mest jobbat med att sänka hennes tempo så har apporterna kommit lite efter. Det är förvisso en väldigt bra inomhus aktivitet att göra under hösten och vintern.

Lydnadsträningen har vi pausat lite med. Tänkte att vi båda behöver en paus för att finna motivationen och glädjen igen. Har kört en del små, korta pass under helgen med boll som belöning, Det har fungerat alldeles utmärkt. Nu har Silva istället blivit lite för taggad men det är lite det jag var ute efter så det är ingenting att bråka om i nuläget. Huvudsaken är att hon har roligt och vill nå belöning med att göra sitt bästa.

Vad tycker Silva bäst om:
1. äta och leta mat/godis/smulor
2. leka och busa med andra hundar och med katten Konrad
3. gosa med matte och husse eller någon annan gos-villig person
4. sno strumpor
5. äta och gosa igen

Vad tycker Silva sämst om:
1. dammsugaren (hon vill bara valla den, äta den och sen döda den).
2. bli badad och duschad (släpp mig, släpp mig, tvinga mig inte, nää……….)
3. vara inomhus (visst kan hon slappa men hon längtar ut mest hela tiden)
4. kloklippning (måste fortfarande muta med godis)
5. när matte blir arg (men ack så signalkänslig hon är, tur är väl det!)

Som sagt, inte mycket att rapportera! Innan jag avslutar vill jag återigen rikta ett stort grattis till Silvas brorsa Door-Keepers Heavy Metal Like Gem "Heavy" och hans matte Rebecca som återigen fick ett 1:a pris i LK1 i helgen med 179 p. Grattis, ni är så duktiga!

Hej o hopp
Åsa och Silva
Måndag 31 Oktober
Idag ska jag fatta mig kort då det inte har varit så många aktiviteter på gång.
Vi har mest lullat omkring på tomten och krattat löv, klippt häckar mm. Hundarna har busat, brottats och lekt "ta fatt" med varandra. Självklart har det även blivit skogspromenader och lydnadskurs på klubben.
I lördags var det åter dags att inträda appellplan för ännu en lydnads tävling. Tävlingarna är mest för min skull att jobba bort min nervositet och att Silva får miljöträning i form av att arbeta på nya ställen och hålla fokus. Det där med fokus är vi inte helt klara med, vilket jag tror att den största orsaken är hennes unga ålder. Hur lätt är det att hålla fokus vid nya miljöer och i ca 7-10 min utan godis!!? Detta märktes så väl på vår första tävling i form av att genomföra alla momenten (sist så bröt vi ju efter FF).

- 10 p - Platsliggningen är hon ganska säker och stabil. Visst kommer "strutshalsen" fram men hon rör sig inte ur fläcken (skönt!)
- 10 p - Tandvisningen är väl inget att orda om.
- 8 p - Linförigheten gick stundom ganska bra, visst sackade hon efter ibland men det var språngmarschen som drog ner betyget, då var Silva inte alls på och framme.
- 7,5 p - Fria följet var väl sådär, något efter ibland samt ngt sena sättanden men övrigt är jag nöjd.

Det var nu som Silvas motivation började slaka d.v.s. nu hade det gått ett par minuter och varför skall jag gå här och fjanta när det inte lönar sig tycker min "lilla räka". Så nu är det hårda tag med att bygga upp hennes koncentrations förmåga samt höja hennes förväntningar. Uppenbarligen så har jag inte lyckats helt på träning med detta (tänk att det alltid fungerar så bra på hemmaplan!!!).

- 0 p - Läggande under gång nollade vi. Varför vet jag inte riktigt då jag tycker att hon alltid är säker i detta moment. Enda anledningen är nog att jag var för otydlig i min kommendering och att Silva inte förstod vad hon skulle göra. Detta resulterade i att hon satte sig istället. Jaja, vi fick en övning i att sitta kvar i stället vilket inte är helt fel.

- 7 p - Inkallningen vet jag inte riktigt vad som hände. Silva brukar komma som "skjuten ur en kanon" men inte denna dagen. Hon travade fram till mig och sen hade hon ett oerhört sent sättande. Jag antar att jag stod väl där stel som en pinne och utstrålande väl allt vad läskigt är, kan jag tänka mig. Och med det i facit skulle jag inte heller med glädje springa fram till denna konstiga person. Vi får jobba vidare på att matte inte är stel och läskig *L*

- 6,5 p - Ställande under gång vet jag inte vad som hände. Jag tyckte att det gick jättebra men uppenbarligen tyckte inte domaren det. Jag fick nedslag för DK men på vad, har jag ingen aning om. Mycket möjligt att jag gör något med kroppen som kan tolkas som DK, får titta in på det lite mer när någon annan kan titta på oss.

- 8 p - Hoppet fick vi nerdrag på att vi startade samtidigt. Detta är inte konstigt då Silva ännu är lite osäker på vad som skall göras. Där av hade jag bestämt mig för att vi startar samtidigt så att hon känner sig säker.

- 6,5 p - Helhets bedömningen var väl inget lysande men då Silva tappade fokus blev det en massa DKn och inte så mycket att orda om.

Summeringen av dagen är att jag är super nöjd i alla fall. Vi har genomfört våran första lydnadstävling någonsin och allt kan bara bli bättre. Nya tävlingar är inbokade under hösten och rapporter från dem kommer att komma löpande efterhand.

Vill avsluta med att rikta ett stort grattis till Silvas bror Door Keepers Heave Metal Like Gem "Heavy" till deras debut i LK1 förra lördagen. Debuten genomförde de med bravur med 143,5 p och då nollade de hoppet. Grattis och nästa gång kommer 1:a priset det är jag övertygad om. Ni är så duktiga!

Kram
Åsa och Silva
Måndag 7 November
Återigen måndag, fy vad helgerna går fort. Denna vecka har mest bestått i fortsatt träning i lydnad med Silva. Det går bättre och bättre och på söndag är det dags för tävling igen. Annars kan jag väl säga att det inte har blivit så mycket hundträning i helgen för att jag och min sambo (Lasse) har haft hundfritt lördag till söndag. Det var första gången jag lämnade bort Silva och nu är hon 10.5 månad gammal, så det var på tiden att Lasse och jag fick lite egen tid. Vi tog in på hotell i Gamla stan, gick ut och åt, shoppade kläder mm Mycket trevligt var det och väldigt skönt att inte ha en tid att passa som man annars har.

Ludde bodde hos min lillebror Mats och hans fru Annika. Allt har gått jättebra och Ludde är faktiskt världens enklaste hund att lämna bort samt att ha hemma. Där kan man snacka om att en blandrashund har aussies "av och på knapp". Jag antar att det varit jätte skönt för Ludde att vara ensam i centrum och slippa att ha den "lilla räkan" att konkurrera mot med avseende på uppmärksamhet. Tack Mats och Annika för att Ludde fick vara hos er!

Silva fick bo hos Madde, Fredrik och deras lilla aussie Ziri. Allt hade gått bra och Silva och Ziri har så roligt tillsammans, så jag fick med mig hem en mäkta trött liten tjej, skönt!
Lite skryt… Silva hade charmat Madde med att sova på hennes arm hela natten igenom och jag undrar bara vem av dem som njöt mest!? Silva är verkligen världens gosigaste hund, hon kryper nästan ur sitt eget skinn när hon blir klappad och gosad med. Min söta lilla räka!
Tack Madde med familj för att ni ställde upp så att Lasse och jag fick egen tid!

Som sagt, det finns inte så mycket att skriva från föregående vecka men innan jag avslutar vill jag rikta ett stort GRATTIS till Silvas bror Door-Keepers Heavy Metal Like Gem (Heavy) och hans matte Rebecca som fick till det med ett första pris i lydnadsklass I i helgen. Jag är så imponerad av era prestationer och blir inte förvånad om ni snart grejar 1:a pris i II:an också.
Grattis Grattis!!!!!!

Mer info nästa vecka om inte något jätte spännande skulle inträffa värt att dela med sig.
Väl mött
Åsa och Silva
Onsdag 12 oktober
Nu är hösten verkligen här med allt vad det innebär, höst färger, älgjakt mm. Apropå älgjakt, igår (efter jobbet) åkte jag till ett nytt ställe för att gå på långpromenad med båda hundarna. När jag väl kom dit, full av förväntan så ser jag ett stort plakat sittande på vägbommen "älgjakt pågår". Jaha, det var bara att vända om och åka hem till den vanliga skogen. Fy vad trist!
Väl hemma så gick vi i alla fall en långpromenad helt utan krav och med en del godisträd (åh, vad matte är duktig på att hitta godis i skogen…….). Efter promenaden körde jag igenom LK1 lite snabbt med Silva för att kolla av vad vi behövde träna på för dagen. Det blev fritt följ, läggande under gång och hopp över hinder. Det gick faktiskt riktigt bra och jag är jätte nöjd.

Spårkursen är avslutad och slutprovet gick ganska bra. Vårt spår var 200 m med en vinkel och två apporter. Silva var som vanligt het i början så "vi" for iväg och fladdrig var hon de första 30 m. Sen började hon luftvittra och gå ur spår. Detta resulterade i att vi missade (gick förbi) den första apporten (trist), vinkeln gick jättebra och slutapporten hittade hon i alla fall (matte nöjd!). Nu har jag bestämt mig för att endast jobba med hennes tempo framöver och apporterna tränar vi vid sidan. Detta för att jag anser att tempot är vårt stora problem och Silva blir såå frustrerad när jag dämpar henne att då lägga in "liggmarkering" vid apporterna blir lite för mycket. Vi har ju "all tid i världen" på oss att lösa tempot, apporterna och spårandet med tanke på att vår appellstart inte blir förrän någon gång senvår/sommar 2006. Kanske lite av tempot kan lösa sig själv när hon blir lite äldre, hoppas jag i min enfald i alla fall.

Lydnadsträningen går framåt och jag har hittat en träningskompis, Madde med sin aussie Nezt Generation´s Zunborn Suprice "Ziri". Vi har hunnit träffats en gång hitintills och jag fick jätte mycket hjälp och tips från henne - superkul och tack Madde! På fredag skall vi träffas igen och köra igenom LK1 tillsammans samt jobba på kontaktträning tillsammans. Det ska bli jätte roligt. Jag har aldrig tävlat med hund förut så bara att bli kommenderad och att någon annan ser positioner mm är fantastiskt. Vi får se när vi gör tävlingsdebuten….Glad
Måndag 24 oktober Jaha, då var det som vanligt - längesedan jag skrev. Tänk att det ska vara så svårt att få ner några rader på pränt om vad som hänt. Kanske det är så enkelt att det egentligen inte har hänt så mycket, värt att dela med sig *L*

Vad har vi gjort sedan sist, jo vi håller på mycket med lydnads träning just nu. Detta beror på att vi går en kurs i "förberedande lydnad". Lydnaden fungerar mycket bra när vi är hemma och när vi tränar på klubben. Då har Silva på något sätt kopplad ihop att nu är det träning. Men på andra mer okända ställen blir det mer tittande och koncentrationen försvinner något. Detta har lett till att vi tränar på andra ställen just nu. Mycket tränande blir det i Hägersten tillsammans med Madde och Ziri (Next Generation´s Zunborn Zuprize). Där Madde agerar tävlingsledare åt mig, vilket är oerhört nyttigt. Vad vi har lärt oss med detta är att jag "stelnar" visst till när någon kommenderar mig och "glömmer av" att det är jag och hunden och inte jag och tävlingsledaren. Varpå konsekvenserna blir att Silva tycker att det är tråkigt och tappar fokus. I övrigt är hon jätte duktig och det är mest finslipningar vi jobbar på samt att få till ett snabbare och kvickare hopp över hinder.

I onsdags var Madde och jag och tränade på Väsby BK öppenträning. Vad som fascinerande mig var att det var grymt många ekipage där, ca 30 st. Träningen gick bra och Silvas koncentration på ny miljö fungerade bra. Detta bådade gått då vi skulle debutera i LK1 på denna klubb i lördags, vilket vi också gjorde. Debuten gick väl inte riktigt som väntat. Det rent av spåregnade och var grått, kallt och allmänt burrigt. Silva verkade inte alls tycka om vädret och vi provade lite lägganden under uppvärmningen men inte ville hon ligga ner i det blöta kalla gräset. Själv var jag väl inte heller på topp. Vi gjorde i alla fall platsliggningen och tandvisningen med full pott. Sen när det blir vår tur så märkte jag på Silva att hon inte hade samma koncentration och spänst som hon brukar. Nåväl, vi gick ut på plan och startade med LF som gick sådär. Silva sackade efter och började nosa i gräset mm, det samma var det under FF. Därefter bröt vi. Jag tyckte inte att det fanns någon anledning att harva vidare när varken Silva eller hennes matte var på topp. Jag kan tänka mig att Silva verkligen undrade var det var förrän person som gick bredvid henne, stel som en pinne. Jag måste verkligen öva mer på att vara avslappnad och låtsas att det inte är tävling. Mina nerver kommer att sätta stopp för bra tävlande och jag inte skärper till mig.

Varför debut så tidigt kan ni kanske tycka! Jag har aldrig någonsin tävlat med hund förut och jag vet med mig om att jag blir nervös. Självklart vet jag att våra fyrfota vänner väldigt lätt känner av vår sinnestämmning mm och därav är det något jag verkligen vill och måste öva på. Hur kan man fejka att det är tävling? Det går inte anser jag varpå vi måste ut och tävla för att se hur det går. Dessutom är jag fullständigt övertygad om att Silva är redo för detta, det är bara jag som ska "kamma till mig". Nåväl, jag är jättenöjd med debuten i alla fall. Vi fick ju åtminstånde bekräftelse på att platsliggningen med främmande hundar fungerar och det är stort. Nya tag kommer att ske under hösten.

Vad beträffar spårning, har vi inte gått så många spår. De spår jag har gjort är att för att få henne att sakta ner tempo och detta har jag gjort med att göra svåra spår. Dessa har varit att jag rundat träd, gått spåret in och ut ur huset samt att jag haft en apport i rörelse i slutet dvs. knut fast en vante i ett långt rep och lagt repet runt ett träd. När Silva nästan är framme vid apporten, har jag dragit i snöret och vips har det blivit ett levande byte. Detta har fungerat bra och visst har hon fortfarande farten men hon stannar upp mer självmant nu och undrar varför har matte gått runt träd och genom hus. Silva har tyckt att det varit underligga spår men väldigt roliga.

I går var jag och Silva och red tillsammans med Madde och Ziri. Det var super roligt. Jag har inte ridit på ca 1 år och är alltså väldigt otränad. Så för er som vet hur öm i baken man kan bli pga. detta, kan nog tänkas sig hur min bak känns idag. Nåväl, jag fick låna en gammal travare som var hur trevlig som helst. Något för pigg kanske men han hade inte gått gå på en vecka så vad annat kan man vänta sig. Vi var ute i ca 1,5 h och lufsade runt i skogen. Silva som aldrig riktigt mött hästar utan att skälla som en tok, skötte sig riktigt bra. Hon och Ziri sprang sina tokrace bredvid, framför och bakom oss. Tur att hästarna är vana vid hundar… Sammanlagt kan jag tänka mig att hundarnas promenad blev runt milen. Så igår kväll hade jag en trött men väldigt nöjd hund. Tack Madde för att vi fick chansen och följa med. Det går väl fler tåg snart hoppas jag!

På återseende
/Åsa och Silva
Måndag 26 september Man kan ju undra varför jag ska ha en dagbok, när jag aldrig skriver i den….
Vad har då hänt sen sist?
Silva och jag gnetar på med att göra "spår ska vara tråkigt" detta för att hon är såå himla het på att spåra, att varken bromsa henne eller neja henne fungerar. Utan hon blir såå frustrerad att hon stannar upp och piper och sen när vi fortsätter spåret är det bråttom igen. Snart ger jag upp! Men först ska vi verkligen gneta på med "tråkiga spår" som innebär ca 30 m spår med 6-8 leksaker. Vad jag vill med dessa är att hon ska börja sakta ner och tycka att det är tråkigt att spåra, för att sen börja om från början. Men än så länge verkar hon inte bry sig att spåren går ut på att spår-ligg-spår-ligg osv utan hon har kvar sitt tempo, puh! Vi fortsätter att kämpa på med detta och hoppas innerligt att vi får ordning på detta så hon kan börja spåra på riktigt. Om två veckor är det slutprov på spårkursen och vi lär aldrig klara av ett 300m spår med två vinklar om inte min "lilla räka" tänker sakta ner farten någon gång.

Lydnadsträningen går framåt. Nu börjar Silva kunna koncentrera sig under längre sträckor frittfölj och ha kvar positionen. Det känns jättebra, tryggt och stabilt. Hopp över hinder har vi sakta men säkert börjat öva på och då endast med att försöka få henne att förstå kopplingen mellan ordet hopp och handlingen hopp. Som det är nu står jag på andra sidan hindret och hon hoppar. Nästa steg är att hon ska hoppa fast jag står bredvid henne, men vi tar det lugnt och "sakta den som ger sig"!

I helgen gjorde vi debut i utställningsringen som junior. Vi blev Junkl 1, Junkk 1, Hp med en fantastiskt bra kritik (kan läsas under utställningar). Jag är jättenöjd! Sen kan man ju börja undra vad det är man egentligen sysslar med dvs upp klockan 05:00 åker bil i ca 3h, går in i ringen och allt är över på 5 min och sen åker in i bilen och 3h senare är man hemma. Vad tog dagen vägen!!
Nåväl, kul är det i alla fall och trevliga människor möter man.

Jag vill rikta ett stort grattis till Madde och Next Generations Zunborn Zurprice (Ziri) som tog Certet igår på Lindesbergs BK. Grattis och vad säger man "ÄNTLIGEN!!!" Vill också passa på att gratulera Carina med Meet MyOwn Deedee Trotter (Deedee) som jag fick Hp i juniorklassen, Grattis.

Vad händer här näst då?
Jo, vi spårar vidare och tränar lydnad samt fortsätter att öva och träna vanliga vardagsövningar. Jag ser hellre att Silva fungerar bra i vardagen än att hon bara fungerar på appellplanen. Så vi gnetar på och tar dagarna som de kommer.
Ha det gott!
Åsa och Silva

Måndag 12 september

Jaha, det var ett tag sen sist det blev skriva av. Anledningen till detta är många. Bland annat att det inte funnits så mycket att skriva om, jag har varit sjuk och då ingen dator hemma.

Nu är jag i alla fall åter på jobbet, feberfri men fortfarande fasligt ont i kroppen.

Vad har då hänt den gångna veckan, jo, Silva och jag håller på för fullt med att spåra. Vi (hon) gör enorma framsteg. Vilket innebär att "inte fara som en raket i skogen" utan istället gå sakta med nosen i backen. Det fungerar för det mesta. De gånger jag verkligen måste bromsa henne blir hon såå frustrerad att hon bara stannar upp och piper. Vet inte riktigt hur vi ska hitta den balansen ännu, men det jobbar vi på. Sen har hon börjat snappa upp att hon ska lägga sig vid apporterna. Det fungerar för det mesta men inte när hon har för högt tempo, då vill hon bara vidare. Nåväl, spårkursen gör framsteg både på mig och på Silva.

Vi har även kört igenom LK1 (förutom hoppet) och det börjar se ganska bra ut, åtminstone med mina ögon sett. Vore ju förvisso bra att ha någon som står vid sidan som kan kommentera, men det är ju inte alltid det fungerar. Jag får ge mig till tåls tills vår kurs "förberedande tävlingslydnad" börjar, dvs. v38. Då finns det ju många ögon som kan titta och tycka till. Det ska bli jätte spännande och störningar är ju svårt att få till det när man oftast kör hemma på gräsmattan *L*

Förra veckan kan jag lova er att Silva var "till salu" många gånger. Hon var helt nervig. Hon bara tok-skällde åt ingenting, vaktade hus och hem som om det var liv och död det handlade om. Inte heller gav hon sig utan gick igång i över 100 % på små saker. Jag fattade ingenting då men i fredags fick jag förklaringen - Silva har blivit stora damen (snart 9 mån) och börjat löpa. Tänk va tiden går! Jag som dessutom trodde att det inte var dags än på en månad eller så. Nu är min "lilla räka" tröttare än vanligt vilket gör att det faktiskt är ganska skönt att hon löper. Hon är dessutom väldigt duktig på att hålla efter sig själv och det är ju skönt. Det vore ju väldigt knepigt att ha tikskydd på henne om dagarna, då hon och Ludde går in och ut ur huset själva.

OBS! Vi har byggt en 300 kvm hundgård med en hundlucka in i huset (köket) där de är på dagarna medan matte och husse är på jobbet. Dessutom har vi en sån tur att ha de mest fantastiska grannarna man kan ha, som kommer och tar hundarna på en lunchpromenad. Icke att förglömma min kära far, som alltid ställer upp när det kniper. Nu har han Silva på torsdagar så jag slipper åka hem efter jobbet utan kan åka till spårkursen direkt istället (har 4,2 mil hem). Tack världens bästa pappa!

Varma hälsningar
Åsa och Silva
Måndag 29 augusti Jaha, då var ännu en helg förbi. Fy va fort de går hela tiden. Semestern är bara ett minne blott och nu måste man "knega" på fram till jul (pust). Helgen då, jo den var lugn och inte så mycket att skriva om.
I lördags var jag som sagt på kräftskiva hos grannen. Det var mycket trevligt och nu kan vi addera kräftor till listan på det Silva INTE tycker om. När jag kom hem från "skivan" på kvällen (ca 23:30) så var det full fart. Silva skulle duschas och fönas inför utställningen på söndagen. Tänk om man kunde planera lite bättre så kanske man fick sova någon gång…
*L* Nåväl, Efter fyra utställningar så har Silva i alla fall accepterat hårtorken med lite mutgodis (skönt).

Utställningsdagen började med regn och mulet och min första tanke var; "Åh jag har fönat i onödan…." Men det hade jag inte, då solen dök upp senare under dagen. Det var en oerhört lång väntan innan Silva skulle in i ringen. Från början skulle vi in runt klockan 12 men det blev inte vår tur förrän 13:30. Vid det laget hade Silva börjat bli trött och alldeles avslappnad så hon låg "däckad" i ett hörn i skuggan. Men som tur är reagerar hon på ordet "kisse" och sen var hon pigg. Nåväl, själva utförandet i ringen är jag jätte nöjd med, det var första gången jag fått "väl visad" så det känns bra. Silva skötte sig jätte bra och där finns ingenting att klaga på. Sen att domaren bara gav oss en slät 1:a det får man stå ut med (kritiken kan läsas under utställningar).
Nästa utställning kommer Silva att börja ställas som junior. Tänk va tiden går fort!

Senare på söndagen när vi kom hem tränade jag lite lydnad med Silva. Vi körde igenom LK1 utom hopp och jag är nöjd. Silvas inkallning börjar nu ha bra fart och hennes läggande under gång går snabbt men kan bli snabbare. Sammanfattningsvis är jag jätte nöjd med Silvas prestationer i den fas vi befinner oss i. Vi skyndar långsamt, huvudsaken att det går bra, framåt och framförallt att Vi båda tycker att det är kul.

Med tanke på att det inte hände speciellt mycket i helgen samt att det är måndag idag……
- är detta allt.

Ha det gott!
Åsa och Silva

Torsdag 25/8

Jaha, då var det dags att inviga dagboken. Jag har väl inte riktigt kommit underfund med hur upplägget skall bli ännu, så det modifieras nog under tidens gång.

Igår började Silva och jag på en spårkurs. Vi gick en i våras men är i stort behov av mer hjälp och vägledning inom detta område. Detta är för att Silva är som en "uppfyrad rymdraket" i spåret. Hon har såå bråttom att jag har svårt att hänga med samt att hon är så slarvig. Med den fart hon har så vet hon knappt vad det är hon ska syssla med, utan i hennes värld är det bara "full fart framåt" mot slutet.

Apporterna (leksaker, pinnar mm) är inte alls roligt. I Silvas "spår värld" är de bara i vägen…. Detta är något vi har jobbat separat med att få henne att inse att det är dessa hon ska leta efter. Det går framåt och vi har klicker till hjälp i detta moment.

Gårdagens kurs var riktat till nybörjare så Silva och jag backar några steg och tar det från början. Så igår var det först korvruta och det var inga som helst problem. Sen fick vi lägga två korta ca 30 m spår med korv längs spåret och leksak i slutet. Det gick faktiskt bra. Vi konstaterade att korven är överflödig och hon följer spåret ändå. Farten var dämpad jämfört med tidigare. Det beror nog dels på att vi höll till på en gräsplan som är ganska svårt och dels på att vi har övat på att sakta ner. Leksaken i slutet var super rolig tyckte Silva och det är ovanligt. Så hon ville hellre kampa än spåra vidare, kul!

Det som är "nästan" roligast med att vara på kurs eller spåra med andra är att Silva är så oerhört fokuserad på att spåra så hon bryr sig inte om de andra hundarna och människorna runtomkring. Jag minns en gång jag hade lagt ett spår hemma i skogen och när jag skulle ta ut Silva så var markägarna precis i krokarna och sköt lerduveskytte. Jaha tänkte jag, det här kan bli spännande. Men för att skryta lite så brydde hon inte sig alls om detta. Hon bara spårade, trots att de fyrade av skott hela tiden. Jag hoppas verkligen att hon förblir skottfast.

Kontentan av spårkursen första dag är att jag fick en massa nya tips om hur jag ska jobba vidare med Silva och det känns jättebra. Det är som med mycket annat, det gäller att hitta rätt instruktör som passar dig och din hund. Detta har jag gjort och nu ska vi jobba på under helgen och nästa vecka.

På lördag ska vi på kräftskiva, Silvas första "skiva". Vi får se hur det går. Känner jag mitt lilla matvrak rätt så är väl hon först till kräftfatet och tror att allt är till henne. Spännande……
På söndag ska vi på utställning och pröva lyckan. Det blir Silvas sista utställnings som valp och det är bra kritik vi är ute efter. För er som inte vet det, gick det inte alls bra på vår senaste utställning. Domaren gillade inte hennes typ, så söndagens domare ska banne mig gilla henne *L*. Nä, skämt och sido. Det är inte så viktigt för mig utan jag ser det mest som en kul grej samt att det är såå bra miljöträning

Detta var allt för nu och nu blir det uppehåll på dagboks skrivandet under helgen. Jag har ingen dator hemma d.v.s. ingen Internet. Både ni som kikar in och läser och jag som skriver får ge oss till tåls till på måndag.

Ha en bra helg
Åsa och Silva