Såldes efter 9 år, sommaren 2000

DATA

Testad i Båtnytt Nr 1 år 1999

Lovgirig
Skotningen sker från en bock mitt i brunn. Den tjänstgör som en liten förvaringsbox för allehanda småprylar.. Nackdelen med en skotpunkt mitt i båten är att man inte får ut storseglet mot sidan på kryss när vinden friskar i. Det är ju då lovgirigheten och lutningen blir besvärande. Jag har på andra Compisar sett att ägaren monterat en ledvagn på bänken vid ruffnedgången. Det hjälper. Man kan också dra ner kicken till rorsmans position och i hård vind kicka ner storen och släppa ut den mot sidan med skotet. Det hjälper ännu mer.. I det läget får skot och kick ombytta roller. Kicken reglerar bommens drag nedåt och skotet reglerar då endast bommens vinkel i sidled. Det fungerar utmärkt, men kräver kraftig utväxling på kicken och rejäla beslag på bommen....... 
Vill du läsa mer köp ett exemplar av Båtnytt. Jag har nog redan citerat mer än jag får.

Följande segelsättning kan tjäna som riktvärden för bekväm segling
Vindstyrka m/sek       Segel

0-8                           Storsegel+ maxgenua
8-10                         Storsegel (ev. med rev)+ mellangenua
                               alt. storsegel + kryssfock
10-12                       Storsegel (ev. med ett rev) +kryssfock
                               alt. storsegel med ett rev +mellangenua
12-16                       Storsegel med ett rev + kryssfock
16-22                       Storsegel med två rev + kryssfock
över 22                     Storsegel med två rev + stormfock

Hur jag trimmar min rigg

3)Babystag 25,4cm (bakre hål)

4)Backsstaget, som spänner förstaget, drar jag åt så hårt jag kan och vågar med vantskruven

Jag har gjort det bekvämt för mig och skaffat rullfock. Ett riktigt lyft för båten.

Finjustering till sjöss
Denna måste alltid ske under segling när det blir press på rigg och segel. Det är nu jag åter kontrollerar
att masten står rakt i sidled. Samtidigt kontrollerar jag om vanten slackar. För undervanten är det OK med lite slack, men inte för toppvanten. Naturligtvis kommer dom att vara mindre spända. Jag stagvänder ofta och justerar lika mycket på båda sidor. Tänk på att aldrig spänna ett obelastat vant i lä eftersom du aldrig har kontroll då på vilken spänning som uppstår vid belastning. När jag är nöjd säkrar jag vantskruvarna med saxpinnar

Hur jag trimmar mina segel för att leva upp till Lys-talet!

7) Storskotstravaren användes sällan på familjesegling och finns heller inte normalt på en Compis

18)Med genuaskotet är det inte så svårt att skota rätt utan här ligger svårigheten mer i att hitta
rätt skotpunkt. Min rullfock från Bodings Segel har följande utgångsläge för de tre skotpunkterna (17).

1)Full genua skotpunkten längst bak (akter ut) på skotskenan
2)Mellangenuan (Ett rev) Skotpunkten flyttas xx hål föröver.
3)Kryssfock(Två rev) Skotpunkten flyttas ytterligare xx hål föröver.

Skotpunkterna varierar dock i förhållande till vindens infallsvinkel och även i viss mån med vindstyrkan.
Ju mindre vindens vinkel är (bidevindsegling), desto längre akteröver ska skotpunkten. Men det är
små skillnader det rör sig om. Ett till två hål på skotskenan. Ett bra knep för att hitta rätt skotpunkt
är att lova upp båten och se efter om seglet slår in utefter hela förliket samtidigt.
Ännu bättre är det om man också har tell-tales utefter förliket. Själv har jag tre stycken på varje sida.
När de lyfter samtidigt på lovartsidan är skotpunkten rätt.


15) Kicktaljans främsta uppgift är att få ett effektivt dragande storsegel på undanvind.
Det är en fråga om hur storseglet harmoniserar. Tar man i för mycket blir storseglets akterlik rakt,
storseglet stänger som man säger på kappseglingsspråk och är naturligtvis inte bra.
En för löst ansatt kicktalja gör att båten pendlar på plattläns. Försök att efterlikna den form
som seglet har på kryss men med vissa undantag. (se storfall och Cunningham)

2 )Storfallet är en viktig tamp för båtens framfart. Med detta regleras seglets form närmast
masten i djupled, seglets buk. Grundregeln säger: Ju hårdare det blåser på kryss desto hårdare skall storfallet vara ansatt och buken
flyttas framåt. För en masthead riggad båt som Compis skall egentligen ett hårt ansatt storfall följas
upp med ett hårt ansatt babystag. Masten böjs då ,krummas, och ger ett planare segel.
Jag tycker det är för omständligt och gör det nästan aldrig.
Vid lättvindssegling skall storfallet vara precis så löst att förliket följer jämnt utefter mastlikhet.
Akterstaget och inre förstag (babystaget) skall då vara löst för att seglets buk skall kunna utnyttjas maximalt
Här brukar jag själv att fuska.
Vid undanvindssegling gäller samma sak som för lättvindssegling: löst fall, släppt i akterstag/babystag samt bomuthal.


14)GenuafalletDet tillhör den högre skolan att kunna avgöra när genuan är rätt hissad. Återigen grundregeln: ju hårdare det blåser desto hårdare ansatt genuafall, buken flyttas framåt. Generellt kan sägas att det är bättre att
genuan är hissad något för hårt än för löst.

12 )Cunninghamhålet är till för att få ett maximalt storsegel som samtidigt fungerar i hårdare brisar.
Storseglets skädda hissas upp till den svarta ringen i masttoppen på Compisen. Sedan regleras bukens
placering närmast masten med hjälp av Cunninghamtampen. Det är betydligt enklare att reglera bukens placering
med hjälp av Cunninghamtampen än att hålla på att böka med storfallet. Sträcks på hård kryss i övrigt lös.

8)Bomuthalet reglerar bukens placering i storseglets nedre del. Om du inte vill hålla på att finjustera
gör i alla fall följande: sträck på uthalet på kryss och släpp ut några centimeter på undanvind.

Sammanfattning
Trimtips för stor- och förseglet på kryss. (så nära vindögat som möjligt)

1)Lättvind 0-4 m/sek).
Bommen skall vara nära båtens mittlinje, storskotet öppnar storseglets akterlik
i toppen och seglet får twist. Buken skall vara stor
2)Mellanvind (5-8 m/sek).
Storskotet sträcks, twisten försvinner
3)Frisk vind (mer än 9 m/sek)
Båten kränger. Plana ut seglet så mycket det går. Buken skall inte vandra
akteröver.

Anm. När vinden går akteröver minskar betydelsen av seglens form medan seglens sammanlagda projicerade
yta mot vinden ökar i betydelse för att nå högsta fart.
Balansen viktig
Ett mått på båtens balans är hur väl båten håller kursen utan rorsmans hjälp. Svagt lovgirig
(båten vill styra upp i vindögat) är ett mått på bra balans.
Bakåtlutad mast ökar lovgirigheten. En kraftig lovgirighet måste kompenseras med ökad
och då bromsar roderbladet farten.
Att släppa ut storen är ett annat sätt att minska lovgirigheten.
Hemskotat försegel ökar fallgirigheten.
Att styra i sjö kräver uppmärksamhet föröver. Höga vågor bromsar om stäven bara får plaska i
Behåll farten genom att falla av strax innan vågtoppen kommer in och lova sedan upp strax innan vågen passerar.

Egna förbättringar
1) Det största lyftet för båten sedan den kom i min ägo 1991 var att investera i nya segel. Från Bodings Segel i Tyresö köpte jag såväl ett nytt storsegel (1995) som ny rullfocksgenua (1994). Antagligen som att köpa en ny motor efter 20 års drift. Roligare att segla också. Numera startar kappseglingsinstinkten snabbt.

2) För några år sedan fick jag flera sprickor i gelcoaten på durken i sittbrunnen. När jag tog en kniv för att skrapa rent gick kniven rakt igen till nästa plastskikt. Vad som hänt var att ett läckage uppstått vid ett av hålen till stöttorna för bordet och baltsarträt som ligger mellan de två plastskikten hade ruttnat. Fick såga upp ca 35% av durken och plasta om. Ett stort jobb men det blev bra. Skaffade också ett så kallat lagunbord. Tack vare dess speciella fästplatta får man nu bättre plats i sittbrunnen.

3) Juni 1996 plastade jag om kölen. När jag köpte båten 1991 var jag arbetslös i sex månader och tyckte jag hade hur mycket tid som helst när båten togs upp under hösten. Plasten var dålig i botten på kölen och jag misstänkte att vatten trängt in och kölen kanske rostat? Sagt och gjort. Jag slet i mitt anletes svett med att få bort plasten mellan skrov och köl. Tog även bort den delvis på ena kölsidan samt under kölen.
Inte mycket till rost kunde upptäckas. Slipade bort den lilla rost som fanns och målade 5 lager med epoxy-tjära. Spacklade sedan glad i hågen med epoxyspackel. Gick åt mer än jag trodde. Vid upptagningen nästa höst trodde jag först att kölen höll på att lossa. Spacklet hade nämligen släppt mellan köl och skrov. Av naturliga skäl. Kölen rör sig säkert lite granna. Spacklade sedan om kölen med Sika-Flex varje höst tills sommaren 1996, då jag under en vecka slipade, rostskyddsbehandlade och plastade om kölen. Allt för en tanklöshet 5 år tidigare.

4) Ankoralinan gör det enklare att hantera ankaret. Man måste dock vara på alerten om man backar då det är lätt att få den tunna linan in i propellern. Nu var det några år sedan sist. Peppar, peppar....

5) Roderbussningarna är en av få svagheter på båten och därför numera utbytta.

6) Bytt kranar och vattengenomföringarna till toaletten. Vet inte om det var nödvändigt men ända lättare med en 3-vägs kulventilen den gamla skjutventilerna. Även bytt ut pumpen till toan .

7) Förre ägaren gjorde en bra insatts för att få in mer ljus i båten. I stället för att alltid ha de två träluckorna till ruffingången på plats, tillverkade han en transparant plexiglaslucka som jag alltid använder när jag seglar. (Förutom ibland i trånga gästhamnar.) Detta gör ruffen mycket ljusare och trivsammare.

8) Planerade förbättringar vintern 1999 är att få in ett kylfack. Hittar ingen plats för ett gasoldrivet kylskåp utan hoppas att en solcell skall klara ett kompressordriven kylfack. Någon som har erfarenhet av detta? Skall montera in en ny logg med ekolod, plasta om och måla förpiksluckan samt lacka om grabbräcken och luckorna vid nedgången.

Preparera motorn inför vintern

1. Oljebyte är viktigt då gammal olja innehåller slaggrester, smuts, slam, oxider etc. som kan gå illa åt känsliga lagerytor. Jag tappar varje år ut all gammal olja , som jag lämnar på klubbens miljöstation, och fyller på ny. I backslaget byter jag nog bara var tredje år, högst. För att få ut oljan måste motorn köras genomvarm, men helst inte genom att puttra på tomgång, utan under belastning. Höstens sista resa är ett lämpligt tillfälle säger experten. Kör ändå själv motorn på tomgång på land (med kylvatten från hink), då jag även vill ha termostaten varm när jag konserverar kylsystemet för vintern. Fungerat bra i 20 år, vad jag kan se.
2. Kylsystemet på min båt har nog skötts exemplariskt av alla tidigare ägare. Ser nu till att motorn är varm, så att termostaten har öppnats. Sedan blandar jag emulgerande rostskyddsolja med vatten och sköljer igenom den ca 10 liters blandningen i kylsystemet via en förlängningsslang från kylvattenintaget. Öppnar därefter bottenkranen och tömmer ut allt som finns kvar i vattenlås och avgasledning. Ett tecken på att inget större rostangrepp finns i motorn är om vattnet nu genast rinner ut ur den tunna bottenkranen och således inte har pluggats igen av rostflagor. Impellern låter jag sitta kvar. Byter den var tredje år för säkerhets skull.
3. Batterierna låter jag numera få stanna kvar i båten. Brukar ladda dom i januari så att dom inte skall frysa sönder.
4. Byter bränslefiltret vart tredje år men kontrollerar alltid att det inte är för mycket slam/smuts i vatten/smutslåset som sitter innan bränslefiltret i en glasbehållare. Gör jag det måste jag också lufta bränslesystemet. Hoppade över det en gång och då stannade motorn någon minut efter sjösättningen. Pinsamt och besvärligt.
5. Är lite slarvig med att kontrollera offeranoden. Bytt ut den sista gången för 7 år sedan.
6. Brukar faktiskt rengöra motor och backslag och måla över skavda/rostiga fläckar med speciell motorfärg. Sprayar sist elsystemets komponenter och reglage detaljer med fuktavvisande spray. (i mitt fall CRC 5-56 )
7. Spridaren vet jag inte hur ofta man skall kontrollera? Tala gärna om det för mig om du vet! Har demonterat den och lämnat in för kontroll/justering endast en gång på åtta år. Än så länge går motorn som en klocka