Ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna d.y.

6. Jöns Bengtsson d.y.: en unik svensk ärkebiskop Jöns Bengtsson (c 1417-1467) är ett unikum i svensk historia, då han lyckades kombinera den högsta kyrkliga och världsliga makten, ärkebiskopsämbetet med att vara riksföreståndare. Han har blivit mycket nedsvärtad tack vare huvudmotståndaren Karl Knutsson (Bonde):s propagandistiska talanger, säkerligen delvis med rätta men de bakomliggande orsakssambanden är i många fall mycket oklara.

Den katolska kyrkan hade länge varit i kris, den påvliga schismen hade pågått sedan 1378 och Baselkonciliet kämpade sedan 1434 med och mot påven om makten i kyrkan. 1447 inträffar det oväntade att Nicolaus V, en lågättad biskop med starka humanistiska intressen, väljs till påve. Han enar snabbt kyrkan, motpåven Felix V (Amadeus VIII av Savoyen) abdikerar och Basel-konciliet upplöser sig själv 1449. Jöns Bengtsson är säkerligen mycket informerad om detta, och strävar uppenbarligen efter att öka kyrkans makt även i Sverige.Jöns morfar, Kristiern

Tyvärr finns ytterst få bevarade handlingar från tiden (1465-1466) då Jöns Bengtsson var både riksförståndare och ärkebiskop.
Källa: PDF via nätet. Oxenstiernas släktkrönika