Citat ur artikeln ; C. H. Ringberg och 1800-talsväckelsen på Öland av Nils Sjöstrand


Sidan 1 av 4
När jag våren 1949 blev förordnad som vice komminister i Källa församling på norra Öland, kom jag att bo i det lilla fiskeläget Källahamn, strax intill Källa gamla märk-liga medeltidskyrka. Den mäktiga grå stenbyggnaden, som syntes vida omkring fångade genast mitt intresse. Givetvis styrde jag en av de första dagarna mina steg in genom den gamla stigluckan. En underlig känsla av att vara förflyttad flera år-hundraden tillbaka i tiden slog emot mig härinne på kyrkogården. De mossbelupna stenhällarna från 16-1700-talet lågo orörda kvar på de gravar, där de en gång blivit lagda. Medan jag gick här och stavade på hällarnas bokstäver och bomärken, fann jag till min förvåning i ett hörn av kyrkogården en grav som ännu vårdades. Här stod en av de få resta stenarna, en vackert huggen sten av röd ölandsmarmor. Framför stenen fanns en kulle med vintergröna och runt den en liten krattad grusplan. På stenen stod namnet Christian Herman Ringberg. Han hade varit prost och kyrkoherde i för-samlingen. Hans dödsår var 1846. Det var alltså mer an 100 år sedan han dog och hans grav var det ännu någon som vårdade på den gamla öde kyrkogården.

Några dagar senare cyklade jag till Hagelstad by för att besöka två åldriga makar Sanna och Erland Göransson. De voro båda i 90-årsåldern men med förunderligt väl bibehållna såväl kropps- som själsförmögenheter. När jag kom på kökstrappan till den lilla undantagsstugan, hörde jag någon sjunga där inne. Det var mor Sanna. Hon satt vid det lilla köksbordet och sjöng ur en gulnad, handskriven sångbok, och mitt emot henne på vedlåren vid spisen satt den gamle maken stilla lyssnande. Sedan jag hälsat, frågade jag vilka sånger mor Sanna sjöng. Hon visade då den gamla skrivboken på vars första sida det stod präntat: "Andeliga sånger af Prosten C. H. Ringberg". Sången hon nyss hade sjungit lydde så här:

Själ, säg hur du väl lust i Jesu sällskap bliva, På vägen som han gick till himlens sälla land. Själ, säg har du väl mod att allting övergiva, På det att du en gång må hamna på den strand, Där inga stormar gny och inga böljor svalla, där änglar viska fram: se här är frid och ro, är liv och salighet till alla Herrens fromma, som levat har och dött i Jesu Kristi tro.

Själ, säg har du väl lust det lappri att försaka På vilket dåren här blott sätter så högt pris: ett flyktigt jordiskt gott. För att en gång få smaka den frukt, som växer där i himlens paradis, där lifsens träd skall stå i en beständig blomma, som varje månad bär en skön och tolffald frukt. Där lif och salighet till alla Herrens fromma, uti vartenda nu kringsprider salig lukt.

Den gamla sångboken hade hon ärvt från sina föräldrar. Med glädje tog hon också fram en gammal handskriven predikan "af läraren C. H. Ringberg" och så berättade hon för mig om den vördade prosten och läraren vad hennes förfäder berättat för henne.

Previuos page     Tillbaka till Prosten i Källa     Sidan 2 Next Page
Copyright Nils Sjöstrand © 1960-

Hem