Forts citat ur artikeln ; C. H. Ringberg och 1800-talsväckelsen på Öland av Nils Sjöstrand

sid 3 av 4
Det kom ett nytt allvar och en ny klang i Ringbergs predikan. Följderna uteblev icke. Människor strömmade till Madesjö kyrka. En omfattande väckelse upp-stod. Men samtidigt mötte Ringberg motstånd. Hans forna sällskapsbröder som han nu övergivit, vände sig mot honom och blevo hans fiender. Även många av hans ämbetsbröder, som med förargelse såg sina församlingsbor vandra den egna kyrkan förbi för att söka sig till Ringbergs predikstol bemötte honom med misstro och några av dem anmälde honom för biskopen, som då kallade honom till adjunkt vid dom-kyrkan i Kalmar. Med samma värme och glöd förkunnade han här i sin barndomsstad Guds ord. Särskilt vände han sig emot det högmod och den vällevnad som florerade i staden, där det religiösa och sedliga tillståndet vid denna tid icke synes ha varit det bästa. Sanningarna blev för hans åhörare många gånger svåra att lyssna till, men även de mest kallsinniga fingo något att tänka på och många kommo till tro. Det togs parti för och emot honom. Även om många förbittrades behöll han dock biskopens för-troende och denne gjorde honom 1821 till vice pastor i sina egna prebendeförsam-lingar Dörby och Kläckeberga. Här verkade Ringberg med samma allvar och nit i fem år tills han 1826 valdes till komminister i Sandby-Gårdby. Nio år senare blev han kyrkoherde i Källa.

När Ringberg kom till Öland kom han till en i andligt avseende särskilt hårdbruten mark. Även om det sedliga tillståndet på grund av det utbredda brännvinsmiss-bruket vid denna tid icke var det bästa synes det på Öland ha varit särskilt beklagans-värt. Såväl Domkapitel som Länsstyrelse vädjade i cirkulär allvarligt till Ölands prästerskap 1836 att "med oförtrutet nit vid alla tillfällen särskilt vid husförhören väcka sina åhörares eftertanke på följderna av alla tygellösa utsvävningar". Några år tidigare hade Konungen själv i en skrivelse till Kalmar stifts prästerskap påbjudit åtgärder mot det därstädes utbredda brännvinsmissbruket. I sådana förhållanden finner vi nu Ringberg. Med samma värme och iver predikar Ringberg här Guds straff över synden men också Guds nåd när en syndare omvänder sig. Det har berättats att det dröjde sju år innan han på Öland såg något resultat av sitt arbete. En dag står han med sin hustru vid ett fönster i Sandby komministergård. En kvinna är på väg hem efter ett besök hos honom. Då säger Ringberg vemodigt: "Här ser du resultatet av sju års arbete, hon var den första som kom för att tala med sin själasörjare". Men med ens vänder sig bladet. Väckelsen går från gård till gård. Ringberg blir Ölands store väckelsepräst.

För Ringberg var nykterhetsarbetet en del av hans prästerliga verksamhet. I Källa bildar han Ölands första nykterhetsförening, som 1839 hade 74 medlemmar enligt ett brev från Ringberg till vännen Peter Wieselgren. I brevet berättar han också att en av de kända nykterhetstalarna på den tiden, hovpredikant Frost besökt Källa och hållit ett nykterhetsföredrag i kyrkan: "en fruktsam och välsignad dagg på mitt 1½ års tid gjorda utsäde".

Det berättas att över Ringbergs gestalt låg det något förklarat. Man märkte att han upplevt Gud. Därför kunde han så personligt gripa människor som samlades under hans predikstol. Varje söndag samlade han sina åhörare i kyrkan eller prästgården till samtal över predikan. Var och en fick då komma med frågor i anledning av den-samma. Han var mycket angelägen om att man hade förstått vad han ville säga. Ingenting skulle vara oklart i förkunnelsen. Åhörarna brukade då skriva upp de frågor som behandlades och de svar som gavs.

Vad Sellergrens Hälleberga betydde för Småland, det blev Ringbergs Källa för Öland. Högelycke prästgård fick där sin motsvarighet i Möcklehorvans prästgård. Det var inte endast ölänningar som sökte sig till Källa. Det hände ofta att fastlänningar togo sig över sundet och lade till med sina små båtar vid Hagelstad och Gillberga sjöbodar för att sedan vandra över alvaret till den gamla helgedomen vid Östersjöns strand. Då räckte inte den gamla kyrkans utrymmen till. Man fick öppna dörrar och fönster och runt omkring på de gamla hällarna satt en andaktsfylld lyssnande skara.

Previuos page     Sidan 2     Sidan 4 Next Page
Copyright Nils Sjöstrand © 1960-

Hem