Vi väcks tidigt nästa morgon för att åka till en park och se morgongymnastik, qui gong och andra typer av rörelser. På olika platser runt om i parken står små och större grupper, med och utan musik och rör sig lugnt och smidigt. Tore berättar att alla är mycket noga med att sköta sin kropp, både fysiskt och psykiskt. Vi ser också träningsredskap på flera ställen i staden där folk tränar om morgnarna. Kineserna har praktiserat quigong i många tusen år. Grundtanken är att med olika typer av andningsövningar och harmoniska rörelser aktiver ge, livsenergi, och därmed få kroppen att läka sig själv.

I parken står en äldre kvinna och målar kalligrafi med "penslar" doppade i vatten. Hon skriver samma tecken med båda händerna spegelvända samtidigt. Runt om står en skara åskådare. De tolkar vad hon skriver och har mycket roligt.

Parken är mycket kuperad och vi klättrar upp för en brant trappa uthuggen i berget för att finna ett utsiktstorn. Från tornet kan man se över Den förbjudna staden, som omgärdas av en hög mur för att ingen vanlig människa varken skulle kunna se eller komma in under kejsartiden. Efter att ha gått trapporna ner beger vi oss in i Den förbjudna staden. Här levde kejsaren ända fram till 1911 i otrolig lyx omgiven av konkubiner och enucker. Man kan undra över de stora öppna ytorna framför tronsalen, men kejsaren levde i ständig skräck för lönnmördare och krypskyttar, och ville inte plantera träd här.
Himmelens tempel får också ett besök denna dag. En gång om året besökte kejsaren templet och offrande och bad för goda skördar.

Du hittar en karta här så att du kan orientera dig lättare

Efter en rundvandring inne på palatsområdet beger vi oss till Himmelens Tempel. Inne på tempelområdet finns den vackra bönehallen där kejsaren en gång om året offrade och bad om goda skördar.

På vakt utanför templet.

På kvällen Pekingopera. I Kina är pekingoperan, eller Jing Ju som den egentligen borde kallas, en mycket folklig och populär konstart. Det är en sammansmältning av saga, poesi, dans, musik, sång, akrobatik, stridsteknik. Jingju ställer extremt höga krav på skådespelarens färdigheter, på disciplin och koncentrationsförmåga. Beteckningen Pekingopera är egentligen vilseledande eftersom den varken är speciell för just Peking eller är opera i västerländsk mening. Trots förföljelse från kommunistregimen under många år så lever konstarten kvar och är mycket populär. Teatern vi skulle besöka låg i anslutning till hotellet. Mycket praktiskt! Här kan du se en snutt av föreställningen