1.Vad är färg? Allt finns inne i ditt huvud. ( Testa ditt färgseende här!) Vi kan se hur långa, synliga, våglängder ser röda ut medan korta ser blåa ut. Men varför är det så? Finns det verkligen något reellt "rött" när det gäller långa våglängder?
Svaret är nej. Isaac Newton skrev 1704 i sin bok Opticks[3]
........the Rays to speak properly are not coloured. In them there is nothing else than a certain Power and Disposition to stir up a Sensation of this or that Colour.
In other words, the perception of colour is an entirely arbitrary creation of our nervous system, and is in no way contained in the wavelengths themselves[4].
2.Varför behövs Color Management? Färgstyrning (eller färghantering) behövs för att kompensera utrustningens brister och inverkan på färgerna. Eftersom färger i ett system påverkas av utrustningen som visar/läser av/trycker måste avvikelserna kartläggas och kompenseras för att resultatet ska överensstämma med originalet oavsett in- eller utenhet. Viktigt:
Vissa enheter klarar inte av att återge alla färger. Till exempel är RGB-rymder oftast större än CMYK-rymder. ICC kan inte "skapa fler färger" utan syftet är att anpassa färgerna så att synintrycket av en bild blir original likt. Här ser du skillnaden på en bild i Adobe RGB och sRGB.
Läs också gärna denna artikel "What’s the Problem Color Management is Trying to Solve?"
Kalibrering vs. Karakterisering eller med ett annat ord Profilering
Det är viktigt att hålla isär begreppen kalibrering och karakterisering eftersom det rör sig om två olika steg i färghanteringen. Kalibrering innebär att man justerar en enhet för att få samma resultat varje gång
den används.
Varje enhet i bildkedjan producerar färger på olika sätt. Skanner/kamera-bildskärm-skrivare/tryckpress. Dessa färgrymder är enhetsberoende. Så är även din bildskärm. En av Photoshops stora fördelar är att man kan där välja att arbeta i en enhetsoberoende färgrymd, hädanefter här kallad arbetsrymd. Exempel på en sådan är Adobe RGB 1998 eller den mindre sRGB.
För en utskriftsenhet innebär det att man ställer in gråskalorna för delfärgerna så att de reproducerar samma nyansvärde varje gång. Det är lämpligt att ställa in kurvorna linjärt då en sådan kurva är lätt att återskapa och det är enkelt att vid en ny uppmätning se om och hur mycket kurvan avviker från den ursprungliga inställningen. Vid karakterisering får man reda på hur en enhet tolkar färger. Resultatet av karakteriseringen blir en profil, den profilen som sedan anpassar färgerna så att det blir rätt vid utskrift, skärmvisning eller inläsning.Min egen bildskärm kalibrerar jag en gång i månaden med hjälp av en digitaliserad 7-filters kolorimeter. En s.k. Spyder Bildskärmen är den viktigaste enheten i bildbehandlingskedjan att kalibrera. Är den rätt har men en utgångsreferens att starta ifrån och många gånger blir då även utskriften från skrivaren ganska bra. Om inte måste även den kalibreras.
Arbetsrymd /Färgrymd
Detta är ett svårt ämne. Först efter flera år börjar jag nu få ett grepp om detta.
Anm. 1: Orden arbetsrymd/kulörrymd/färgrymd/ får i Sverige lite slarvigt ofta beskriva egenskaperna hos såväl filformat som egenskaperna för digitala och analoga system som typ bläckstråleskrivare eller bildskärmar. Detta blir ju ett problem för oss, eftersom vi måste kunna skilja mellan olika tekniska enheters färgbeskrivningsförmåga och egenskaperna hos olika matematiska baserade färgsystem.
På engelska är det lättare att hålla isär begreppen. Där använder man working space för att beskriva olika filformats
färgbeskrivningsstandarder (vilket förstås inbegriper gränserna för färgåtergivning) , medan olika analoga och digitala systems kulöromfång betecknas med ordet gamut . Alltså översätter jag Gamut till Kulöromfång medan Working space (en benämning skapad av Adobe) översättes till arbetsrymd.
Anm2: Ingen arbetsrymd, kommer av sig själv, på något magiskt sätt att få dina utskrifter att matcha bilden på bildskärmen, eller att få din bildskärm att matcha originalbilden. För att matcha färgerna behöver man nämligen en lämplig ICC-färgprofil för din kamera, skanner eller den enhet som skapat den digitala bilden. En bild som skapats av någon av dessa enheter är först helt definierad när den tilldelats en inbäddad ICC profil. Likaså kan också bilders utgångsenheter (typ skrivare, tryckmaskin eller dylikt) eller din bildskärm ha en ICC profil för att beskriva hur dessa återger färger. Profiler behövs för att konvertera data som går in och ut från arbetsrymden. Profilerna kan liknas vid översättningstabeller av all färgdata som finns i bilden och som skall tydas av bildskärmen eller skrivaren. Arbetsrymden är helt enkelt en säker plats för dina färgdatan att vistas medan du tar den från exempelvis digitalkameran (källa) via kanske din
bildskärm (destination) till en bläckstråleskrivare (destination).
Färgbilden "flyttas" hela tiden. Den kommer någonstans ifrån och skall till någonting annat. Flyttningen kallas för konvertering och färghanteringssystemet använder då profilerna och den oberoende färgguiden (CIE-LAB) för att tolka. Ytterligare en sak. Enheternas färger ligger bara inte olika till utan är också olika till antal. Så flyttningen måste "passa in" beroende på källa och destination. Detta kallas för rendering eller återgivning.
Uttryckt på ett annat sätt. En arbetsrymd är således en plats man arbetar i med sina färgdatan.(storleken på spannen som du häller alla dina färger i) För att komma åt en arbetsrymd behöver man en så kallad källprofil och en
destinationsprofil. (En profil är helt enkelt en textfil som beskriver skillnaden mellan hur en enhet tror att färgerna skall se ut och deras "riktiga" matematiska värden.) Så för att komma till Adobe RGB (Adobe RGB är således INTE en profil. Det är en arbetsrymd och beskriver färgskalan som kan existera inom dess parametrar.) eller sRGB måste man således ha en
källprofil. (typ från din kamera eller din skanner t.ex.)
Om du instruerar din kamera att ta bilder i sRGB blir filen i
sRGB. (Du bör vara medveten om att arbetsrymden sRGB skalar nu bort alla färger utanför sin egen rymd vilka alltså går förlorade. Att senare konvertera till en större rymd tjänar man ingenting på. Därför har kameror med möjlighet till RAW-format en stor fördel då man kan konvertera till exempelvis Adobe RGB. Mina egna inskannade bilder sparar jag alltid arkivfilen i Adobe RGB. Skalar jag senare ner en kopia för
exempelvis publicering på Internet, konverterar jag den till sRGB med jag använder Adobe RGB för utskrifter. På denna länk kan du jämföra rymden sRGB mot exempelvis Adobe RGB.)
Det kan ibland hända att kameran inte bäddar in sin profil i bildfilen. I så fall måste du informera Photoshop att filen i själva verket är sRGB, genom att så du tilldela/asigne sRGB till filen och först då får färgnumren i filen någon mening för färghanteringssystemet i Photoshop Om du i detta fall skulle tilldela något annan än sRGB skulle bildfilen komma att se ganska ful ut.
Vad händer, detta fall, om du i Photoshops färginställningar ställt in Adobe RGB? Din bild från kameran kommer med sRGB. Om du i Photoshops färghanteringsprinciper kryssat för " varna för Ej Matchande Profiler /warn of a mismatch" kommer du att få en varning att denna arbetsrymd inte är Adobe RGB och rätta svaret här blir således bevara/preserve denna arbetsrymd.
Vid separering är RGB-arbetsrymdens profil= källprofil och CMYK-rymdens Profil= målprofilen. De fördefinierade RGB-rymderna (nio stycken: sRGB, Apple RGB, CIE RGB, Colormatch RGB, NTSC, PAL/SECAM, Adobe RGB (även SMPTE-240M), SMPTE-C och stort tryckbarhetsomfång för RGB) kan jämföras med LAB-färgrymden då dessa är väldefinierade och anges i CIE:s XYZ koordinater. Fördelen är bland annat att ingen källprofil behövs och att alla användare av Photoshop har tillgång till arbetsrymden. Det går dessutom att spara arbetsrymden som en ICC-profil som går att ladda in i andra program. Profilen blir liten och innehåller koordinater definierade i LAB XYZ. Adobe RGB tar circa 540 byte [Chris Cox, Adobe Corp.] Plats. Det finns också en annan möjlighet: att själv definiera en RGB-rymd.
Färgmatchning
" Processen att konvertera färgdata från en färgrymd till en annan kallas för färgmatchning. Målet med denna process är att färgerna ska upplevas så lika som möjligt trots att de visas på olika enheter med olika färgrymder. Det är enkelt om båda enheterna kan återge färgen. Om nu bara den ena enheten kan visa färgen korrekt uppstår problem. Då måste något som kallas färgomfångskomprimering utföras. Det innebär att en färg i en annan färgrymd återges som liknande färg i den nya färgrymden. Vad som är den närmaste färgen är inte enkelt att bestämma, därför utförs denna komprimering olika från program till program. Med naturligtvis olika resultat som följd. I Photoshop hanteras detta av CMM, Color Management Module. (Citerat ur den utmärkta boken, Bättre bilder i tryck, av Mattias Nyman.)
I praktiken är skillnaden mellan färgrymderna mer hårfin än vad diagrammen ovan antyder. Ändå, om än liten, så finns skillnaderna där ändå och genom att använda fel färgrymd kan du lätt undergräva ditt arbete att nu kunna återge färgerna på ett noggrant sätt.
Använder oftast själv Adobe RGB när jag konverterar från mina raw-filer. En del professionella fotografer föredrar istället den större rymden Pro Photo RGB.
Eftersom en RGB-profil tar så liten plats är det lämpligt att alltid bädda in den i filen, även om det är många bilder som ska till samma ställe. En CMYK-profil kan ta betydligt mer plats (cirka 1 MB). Ifall det endast är ett fåtal bilder kan det vara lämpligt att bädda in den men annars sparar man mycket utrymme om man istället bifogar profilen.
Enhetsberoende: Problemet med RGB och CMYK är enhetsberoendet. Enhetsberoendet innebär att en färg ser olika ut beroende på vilken enhet som återger den.
Exempel: I en TV-affär visar alla apparater samma kanal men alla färger ser olika ut beroende på vilken TV man tittar. Alla TV apparater får samma RGB-signal och återger också färgerna därefter. Skillnaden sitter i att alla apparater återger färgerna olika.
I
färgsystemet CIE LAB
definieras färgerna
utifrån betraktaren och hur denne
uppfattar färgen. Det är sedan utenhetens
uppgift att åstadkomma färgen genom att
styra sina RGB-signaler. Det är likadant i en
tryckpress, skillnader uppstår av
punktförstoringen, primärfärger,
fuktvatten, papperet mm.
Ifall TV-bilden i exemplet hade definierats i LAB hade
varje TV-apparat räknat om LAB-färgen till
sina egna RGB-signaler. Olika TV-apparater hade
då fått olika RGB-signaler men
färgerna hade sett likadana ut.
- + relativt små filer
- + större färgrymd än CMYK
- + fler möjligheter/effekter i Photoshop
- + inte anpassad till någon publiceringsform
- + enhetsoberoende med ICC-profil
- - omöjligt definiera exakta CMYK-värden
- - kräver bra profiler
- - kräver eventuellt extra applikationer för omvandling/separation före utskrift (för hastigheten)
- - visar rätt CMYK-värden för bilden om rätt profil är inmatad
- - (Anm.: RGB har större kulörrymd än CMYK.)
- + exakta CMYK-värden kan definieras
- + Photoshop har många inbyggda separationsmöjligheter
- + inarbetat flöde
- - liten färgrymd
- - bilden är tryckanpassad och går inte att återanvända i andra sammanhang
- - stora filer
- - färre effektfilter i Photoshop
- + enhetsoberoende
- + stöder ICC fullt ut
- + största färgrymden (omfattar alla andra färger)
- + anpassat till mänskliga ögat
- - svårt att arbeta i
- - en skanner skannar i RGB och färgrymden blir således aldrig större än skannerns RGB
CIE står för Commission Internationale de l´Eclairage och är en organisation som grundades på 1930-talet i Frankrike. Arbetet gick ut på att skapa en standard för att bedöma färger. Den konstruerade färgrymden är CIE XYZ. Färgrymden skapades genom att ett stort antal försökspersoner fick betrakta färgprover och ordna dessa i rader baserade på synintrycket efter kategorier som "mer röd" eller "mer gul". CIE XYZ vidareutvecklades senare till CIE LAB för att anpassas till den mänskliga synen. Anpassningen innebär att en förflyttning i det gula området uppfattas som en lika stor förändring som motsvarande förflyttning innebär i det röda området etc. Fördelen är att det då går att beräkna ett mått på skillnader mellan två färger.
Källa:
Examensarbete GT/KTH
Per Åström
19990823
RGB-flöde
När man arbetar med bilder i RGB-läge använder man sig av RGB-färgrymder som är definierade i CIELAB. Vid inläsning av en bild kompenseras och konverteras skannerns RGB-värden med hjälp av skannerprofilen och färghanteringsmodulen till CIELAB-värden. Dessa kan sedan översättas till RGB-värden i den CIELAB definierade RGB-färgrymd man valt att arbeta i. (Observera att det förinställda värdet i Photoshop är sRGB, vilket inte är en lämplig färgrymd annat än för bildskärmen.) De olika RGB-rymderna har olika egenskaper och detta styr vilken man väljer att arbeta i.
sRGB
sRGB är en standard som stöds av Hewlett Packard och Microsoft. sRGB utgår från den färgrymd som en vanlig PC-skärm kan visa och det är också dess begränsning. Problemet med sRGB är den är den minsta av de fyra RGB-rymderna från ADOBE och när du arbetar i denna färgrymd kan du komma att kasta bort vissa färger, även för utskriftsarbeten i CMYK. (Om du arbetar i en större färgrymd, som ADOBE RGB eller Lab, och du vill skapa en bild för webben, kan du spara filen med ADOBE RGB färgrymden och temporärt ställa in färgrymden till sRGB. På detta sätt kan du arbeta i ADOBE RGB eller Lab färgrymder med fler färger; sedan använda sRGB för att förhandsgranska arbetet som det kommer att se ut på de flesta betraktares PC-bildskärmar. I detta läge kan du spara om filen med ett annat namn, eller i ett JPEG-format för dina webbkunder och filen kommer att ha färgrymden sRGB som också är optimal för detta ändamål.)
Den tekniska specifikationen för sRGB är_ vitpunkt=6500, gamma=2.2, rött x=.6400 y=.3300, grönt= x=.3000 y=.6000, och blått x=.1500 y=.0600.
Anm.: sRGB är en approximation av en genomsnittlig PC-bildskärm inställd på 6500 grader Kelvin och ett gammavärde på 2.2. I praktiken är det, enligt min erfarenhet, viktigare att ha en bra kalibrerad bildskärm och en noggrann profil till sin skrivare och det papper man skall skriva ut på, än att ha sin bildfil i sRGB eller Adobe RGB 1998.
ADOBE RGB
Detta är den vidaste av de 4 färgrymder från Adobe när det gäller att arbeta med professionella digitala bilder. Det viktigaste med ADOBE RGB är att dess färgrymd inkludera i stort sätt hela CMYK färgrymd och dessutom omsluter bättre färgrymder för filmläsare och mer avancerade digitala printrar. Väljer du denna färgrymd är chansen minst att du kommer att kasta bort värden som du idag har möjlighet att se i dagens digitala "output devices". Med ADOBE RGB kommer du att kunna se fler färger på en bra bildskärm än vad du kommer att kunna trycka i CMYK i en tryckpress. Den tekniska specifikationen är: vitpunkt= 6500, gamma= 2,2 rött x= .6400 y = .3300 grönt x=.2100 y=.7100 och blått x=.1500 y=.0600.
(Anm1: RGB är en apparatberoende arbetsrymd (liksom också CMYK eller sRGB m.m.)
Färgnummren 255/0/0 är endast ett recept för en färg (röd) men den talar inte om för oss hur den röda färgen skall se ut. Om man tar detta värde i en arbetsrymd och konverterar till en annan, kommer am att få en ny uppsättning av värden men färgen kommer att se lika ut.
Det finns hundratals eller tusentals sätt att specificera samma synintryck av färgen med OLIKA nummer eftersom det finns tusentals olika färgrymder (för varje apparat som tar emot eller ger ifrån sig färger (typ bildskärm eller en skanner) har man en annorlunda färgrymd). 255/0/0 i Adobe RGB är 216/85/32 i ProPhoto efter konvertering
(denna färgrymd är större än Adobe RGB). 255/0/0 i sRGB är 237/0/0 när man omvandlat till ColorMatch RGB.
Din bildskärm och dess profil är helt och hållet skild och separerad från bildfilen och numren i filen! Profilen används ENDAST av ett skäl, förhandsgranska. När Photoshop öppnar filen Adobe RGB med numren 255/0/0 sker en omvandling från denna färgrymd till bildskärmens men endast av skälet att förhandsgranska bilden. Det händer inget med filen i sig. Det är av detta skäl någon med en bildskärm i Mac och en 1.8 gamma-bildskärmsprofil kommer att se/uppleva samma bild som en som använder en PC med en 2.2 gamma-bildskärmsprofil. Bildskärmsprofilen har ingen som helst påverkan på själva bildfilen. (och skall så inte heller ha) Förr i tiden, innan Photoshop 5 fanns och innan något färghanteringssystem (CMS) fanns tog bildskärmen färgnumren direkt från bildfilen till bildskärmen. Detta betydde att om 5 människor hade 5 olika förutsättningar hur bildskärmarna betedde sig skulle alla se samma färgnummer på olika sätt. Detta är helt vansinnigt egentligen, eller hur? Idag har alla 5 personerna fortfarande 5 bildskärmar som uppför sig olika men alla kommer att se färgnumren lika. Förutsatt att skärmen är kalibrerad och fått sig egen profil. Profiler kan liknas vid översättningstabeller så att ett visst färgnummer ger samma färgupplevelse i alla bildskärmarna.
Följande citat av pixelgurun Bruce Fraser är tänkvärt
"No working space will, by itself, magically make your prints match your monitor, or your monitor match your original. To match up your colors, you need to use the appropriate ICC color profiles for your capture device, your output device, and your monitor, to convert the data going into or out of the working space. The working space is simply a safe place for your data to live as you take it from capture to output."
" A digital camera does not really record color in sRGB, Adobe RGB, or any other abstract color space. The camera algorithms or those in your favorite raw processor may well attempt to coerce the colors into a useful space for editing. A camera profile can add some precision to this, or you can use the generic version supplied with the software. The easiest way to judge the accuracy of this process is with your eyes: if you regularly need to color correct images after gray balancing, look into profiling your camera. Otherwise, leave well enough alone and use the color space you shot in/converted into with raw software. Don't convert into a larger color space from there, as all you'll acheive is collapsing color levels and actually losing color information. The exception is if you need a super-saturated color, and your output device can reproduce it. In that case, converting to a wider color space can be useful."
En mer teoretiskt genomgång av olika färgrymder hittar du här.
Roger Cavanagh har en intressant och lärorik artikel som han kallar " An introduction to colour management "
PS Inget kulörsystem uppfyller både att vara anpassat efter hur vi upplever kulörer och samtidigt vara fysikaliskt exakt. Läs gärna denna utmärkta informationsfolder. om färghantering i pdf-format från ColorCenter som kan du kan ladda hem här. Denna broschyr är en introduktion till färghanteringssystem och förklarar dess ökande betydelse i den grafiska branschen. (602Kb).
Tillbaka
Uppdaterad den 20 mars, år 2008