"En bildskärm, som arbetar med helt andra primärfärger än tryckpressen, kan återge ett stort antal färger som inte alls går att trycka. De färger där mättnad och ljushet samtidigt är mycket höga kan bara visas på skärmen. För att beskriva en enhets färgomfång brukar man rita upp färgrymdens begränsningslinje i ett CIE-diagram av något slag. Egentligen är färgrymden tredimensionell, men eftersom det är svårt att rita så brukar man nöja sig med att visa färgrymdens projektion i två dimensioner." Citerat ur den utmärkta boken, Bättre bilder i tryck, av Mattias Nyman.

Eftersom tredimimensionella system är svåra att företälla sig brukar CIE-konen normaliseras (x+y+z=1) och ritas om till ett tvådimensionelt system, CIE xy. Det kallas då för ett kromaticitetsdiagram och här är det sedan relativt enkelt att se olika enhetrs förmåga att återge färger

I kromaticitetsdiagrammet är det också mycket enkelt att att teoretiskt visa vilka färger ett additativt RGB-system kan återge. Exempel på additativa RGB-system är skrivare och RGB-filformat där varje färgnyans är en blandning av rött, grönt och blått.

Nedanstående figur visar ett exempel på färgrymderna från två olika enheter, projicerade på Y-x rymden. Den stora kulörta ytan visar vilka färger som det mänskliga ögat kan uppfatta. Bägge enheterna producerar mindre än det totala möjliga färgomfånget och skrivarens färgrymd är begränsad till ett betydande mindre område än färgrymden för RGB. Problemet som illustreras med nedanstående figur är att visa samma bild på båda enheterna med ett minimum av missanpassning. Lösningen på problemet är att få färgerna i bilden att matchar varandra bra genom att använda olika profiler för de två enheterna. T.ex. kalibrera sin bildskärm med en Colorvision Spyder och sin bläckstråleskrivare från företag typ cathysprofiles.com , drycreekphoto.com Från den senare köpte jag profilen till min Canon i865.

(Anm: Orden kulörrymd/färgrymd får i Sverige lite slarvigt ofta beskriva egenskaperna hos såväl filformat som egenskaperna för digitala och analoga system. Typ skrivare och bildskärmar. Detta medför problem för oss, eftersom vi måste kunna skilja mellan olika tekniska enheters färgbeskrivningsförmåga och egenskaperna hos olika matematiska baserade färgsystem.
         På engelska är det lättare att hålla isär begreppen. Där använder man working space för att beskriva olika filformats färgbeskrivningsstandarder (vilket förstås inbegriper gränserna för färgåtergivning) , medan olika analoga och digitala systems kulöromfång betecknas med ordet gamut . Alltså översätter jag Gamut till Kulörrymd