spacer spacer spacer spacer spacer

Att förstå histogrammet (från din digitala kamera!)

Troligen är histogrammet det mest användbara verktyget inom digital fotografering samtidigt som det kan vara det man minst riktigt förstår sig på. I denna artikel skall vi närmare titta på vad ett histogram från en digitalkamera egentligen säger fotografen och hur man bäst skall använda denna information.

Så gott som varje digital kamera, från den enklaste "titta-och-tryck-kameran" till den mest sofistikerade digitala systemkameran, har de flesta oftast möjligheten att antingen visa histogrammet direkt eller mer vanligt ihop med bilden man just tagit. ( Hasselblad H1, den senaste generationen av kamera för film & digitalt, kan visa ett histogram på kamerans "grip's LCD" medan bilden separat visas på den bakre LCD-skärmen.) Fast på de flesta kameror visas histogrammet på den bakre LCD-skärmen och många kameror kan programmeras så att de visar såväl bilden som histogrammet omedelbart efter att bilden tagits eller senare när man i efterhand tittar på bilderna som lagrats på kamerans CCD-kort (CF-kort).

Översättarens anm.: På denna bild, tagen med min PowerShot S-60, har den automatiska exponeringsmätaren blivit lurad. Skulle nog ha behövt justerat exponeringen -1 till -1 1/2 steg för att fått kvar färgen på den gröna fjärilen. Man bör också veta hur exponeringsmätaren är inställd. Typ evaluerande, centrumvägt medelvärde eller spotmätning. Det senare kan vara centralt eller AF-punkt.

redline

21st Århundradets ljusmätare

När jag undervisar i mina landskaps och vildmarks seminarier, använder jag en digital systemkamera ( vilket jag för det mesta alltid gör nu för tiden ) och då får jag ofta frågan varför jag så ofta tittar på LCD-skärmen efter att jag tagit en bild. Svaret är att jag just då knappt ägnar bilden på LCD:n en tanke ens , det är histogrammet som först pockar på min uppmärksamhet.

I blommning. Costa Rica - February, 2003r
I blomning. Costa Rica - February, 2003
Canon EOS 1Ds med 16-35mm f/2.8L, objektiv @ 24mm. ISO 200

histogram

Detta histogram visar en nästan perfekt fördelning av toner som över ett omfång av cirka 4 steg - från djupa skuggor på vänster sida till avsaknad av ljus högdagrar längst ut på höger sida. Alla dessa toner passar med marginal inom ett dynamiskt område på cirka 5 steg (stops) för de flesta CF-kort till digitala kameror.

En avläsning från ljusmätaren talar om för dig vilken exponering som kommer att återge en mellanton från ett vanligt 18% grått referenskort. Denna avläsning kan ha gjorts genom att kameran läser av flera olika delar av bilden och tar ett medelvärde eller att du läser av högdagrar, skuggor och några fler ytor och bestämmer sedan att en bestämd inställning kommer att vara den bästa exponeringskompromissen för just denna bild.

Denna inställning, liksom alla andra som du eller din automatiska kamera gör, är en kompromiss. I verkliga livet finns det inget som heter en idealisk eller en perfekt "exponering.". Det finns bara en exponering som placerar tonvärdena, som hittats i bilden, på den mest lämpliga platsen inom kapacitetsområdet för kamerans CCD-chips. Och med "mest lämpliga platsen" menas att de mellantoner som hittats för bilden hamnar ungefär halvvägs mellan de mörkaste och ljusaste värdena. Håll detta kvar i tankarna en stund, medan vi för ett ögonblick gör en utvikning till begreppet "dynamiskt område."

redline

Dynamiskt område

Det digitala bildchipset i din kamera kan man säga motsvarar mycket en positiv färgfilm (colour transparency film) när det gäller dess känslighet för ljus.

Som för diafilm, om en del av bilden får för mycket ljus blir den utbränd, och om det kommer för lite ljus återges detta som svart. En igenkännlig bild registreras bara om ljuset som träffar chipset hamnar inom området av ungefär 5 bländarsteg (5 F stops). (Kom ihåg - varje bländarsteg dubblerar eller halverar den mängd ljus som träffar filmen.) När det gäller digital teknik gäller ungefär samma sak och det dynamiska området är ungefär detsamma som för diafilm; ungefär 5 steg. Kom också ihåg att det totala området för värdena för högdagrar, som man möter i verkligheten, endast är cirka 10 steg - från det dunklaste ljus du kan avläsa till den ljusaste strand- eller snömotiv du kan komma att befinna dig i.).

Surf & Turf. Big Sur California - February, 2003
Surf & Turf. Big Sur California - February, 2003
Canon EOS 1Ds med 135mm f/2.0L objektiv @ ISO 100

Om en bild registreras i 8 bitars läge, ( vi kommer att avstå från 12, 14 och 16 bitars lägen i denna genomgång.) finns det 256 åtskilda intensitetsnivåer mellan absolut svart (0) och absolut vitt (256). 18% grått (punkten som alla exponeringsmätare mäter ) har ett numeriskt värde på ungefär 128, halvvägs mellan svart och vitt. Om du tänker efter är det tämligen logiskt. Detta betyder att om du exponerar för ett genomsnittligt motiv, typ en scen med människor, träd, gräs, så kommer dessa motiv att exponeras ungefär vid mittpunkten på kamerans dynamiska område. Varför är detta nu så viktigt?

Jo, för om föremålet exponeras för nära något av ytterpunkterna, kommer du att råka ut för chipsets begränsningar att registrera hela, eller delar av bilden. För nära 0 (absolut svart) och det kommer inte att bli någon bild över huvud taget eller den kommer att bli mycket mörk och brusig och för nära 255 (absolut vitt) och det kommer inte att finnas något annat än övermättade pixlar utan någon som helst bildinformation.

redline

Histogrammet

Det är här som histogrammet kommer in. Det är ett enkelt diagram som visar var alla intensitetsnivåer som motivet innehöll kan hittas. Från det mörkaste till det ljusaste. Dessa värden är markerade utefter x-axeln längst ner från vänster (mörkaste) till höger (ljusaste). Den vertikala axeln (höjden på punkterna i kurvan) visar hur mycket av bilden som kan hittas i de olika intensitetsnivåerna.

histogram

Lägg dock märke till att jag egenmäktigt märkt var och en av de 5 zonerna (eller 5 bländarsteg or 5 f stops) som innehåller det dynamiska område som kamerorna registrerar som Very Dark / Dark / Medium / Light / Very Light. Men varje område, för var och en av dessa 5 steg, innehåller var och en 50 åtskilda intensitetsnivåer (5X50=250 inte 256, men vem är det som räknar?) Men låt oss vara allvarliga. Det är en bra idé att anta att 4-5 punkter vid den absoluta svartpunkten och ytterligare 4-5 punkter vid den absoluta vitpunkten är så nära extremvärdet att dom i själva verket inte deltar i den del av grafen som bygger upp bilden. (Anm: Detta är egentligen en alltför förenklad förklaring. Hur datan i själva verket distribueras över hela skalan kan du fördjupa dig i på min artikel Expose to the Right.)

skärmdump över den bakre LCD-skärmen på en Canon 1Ds

Denna skärmdump över den bakre LCD-skärmen på en Canon 1Ds visar histogrammet för nedanstående fotografi och också de vertikala punktlinjerna som Canon har graverat in på displayen för att separera de 5 stegen i det dynamiska område som finns disponibla. Som du säkert ser har denna bild det mesta av sitt innehåll i skuggpartierna eller i högdagarn med mycket få värden i mittområdet.
fotografi - Scanning The Scene. Costa Rica - February, 2003 -
Scanning The Scene. Costa Rica - February, 2003

Hoppas att det börjar klarna lite. Histogrammet visar oss en hel del. Genom exempelvis ett snabbt ögonkast på en analog klocka har vi genast fått en uppfattning om tiden utan att behöva bry oss alltför mycket om de exakta numeriska värdena. På motsvarande sätt kan du bli skicklig på att "läsa av" ett histogram och kunna så gott som ögonblickligen utvärdera kvalitén på exponeringen som kameran gör (eller gjort) Detta är speciellt sant när histogrammets överlagrats på eller placerats intill själva bilden. På så sätt blir histogrammet mer meningsfullt. Låt oss titta på några exempel.

redline

Exempel

Som jag nämnde tidigare, med undantag för ett histogram som mycket kraftigt buntats ihop längst in i högra hörnet (överexponerad) finns det egentligen inget som kan kallas för ett "dåligt" histogram. Eller inte ett "bra " histogram heller för den delen. Histogrammet visar dig helt enkelt tillståndet för bilden (hälsoundersökning :-). Det är upp till dig att besluta om du måste agera på denna information. Här är några exempel.

 fotot togs med en slutarhastighet på 1/2000 sek
togs med en slutarhastighet på 1/200 sek
histogram
histogram

Här ser vi samma fotografi som tagits vid exponeringar med ungefär tre och ett halvt stegs skillnad. Bägge hade en bländare på f/9. Bilden till vänster togs med en slutarhastighet på 1/2000 sek medan den till höger togs med 1/200 sek. Histogrammet till vänster är hoptryckt ända uppe till den mörkaste kanten (underexponerad) medan den högra är hoptryckt ändå upp till ljusa ändan (överexponerad).

Det finns ingen exponering med dagens digitala kameror (eller positive film/Transparency) som kan omfatta hela det dynamiska området av detta fotografi som är ungefär 8 steg. Du måste därför ta ett beslut om hur du skall hantera detta motiv. Att fylla 8 steg av dynamiskt område när man exponerar en bild som bara kan ta hand om 5 steg ger dig följande alternativ.....

- använd balanserad utfyllnadsblixt på förgrunden

- use a graduated neutral density filter

- ta flera exponeringar och lägg ihop dessa digitalt i exempelvis Photoshop

- res hem

Utfyllnadsblixt kommer inte att fungera i detta fall då förgrundsmotivet var för stort och för långt bort. Jag hade heller inget "graduated neutral density filters" med mig ( Jag använder inte sådant längre). Att resa hem var heller inget alternativ. I stället tog jag de två bilderna som syns här ovanför med ungefär 3 1/2 stegs skillnad och lade sedan ihop bilderna digitalt. Jag använde då ett förfarande som jag beskriver i min lektion Digital Blending. Resultatet blev nedanstående bild. Ingen stor konst men den illustrerar möjligheten.

meged image
merged histogram

redline

Histogrammen bara "är!"

Som jag tidigare nämnt, dock med möjliga undantag med utbrända högdagrar, finns det egentligen inget som kan kallas ett dåligt histogram. They just are.

The moon
histogram

Histogrammet från denna bild visar att all data i denna bild finns i den lägsta ytan (mörkaste) och bara en liten del som visar den lysande månen. Dock är ju inte den mörka ytan ända ute i ytterkant och det är ej heller den ljusa sidan av histogrammet. Motivet hamnar således inom det befintliga dynamiska området som kan fångas. Detaljerna i månen är det som gör denna "bild"

Trolsk snöbild
histogram

I denna "high key" bild ser vi det helt omvända mot förra bilden. Nästa varje värde man ser finns mot högra delen av histogrammet, i delen för högdagrar. Det är också där jag vill att de skall vara för att på rätt sätt återge intensiteten som finns i snömotivet. Jag vet också att inga högdagrar är utbrända då inga pixlar har knuffats ända till ytterkanten.

redline

Inte för allt för länge sedan var ett histogram något gåtfullt. Idag har det blivit ett värdefullt verktyg för alla fotografer som vill få högre bildkvalitet på sina digitala bilder. Hoppas att denna genomgång har skingrat lite av dimmorna och att du nu inser nyttan av att dagligen använda histogrammet så fort man tagit en bild.

redline

Börja att använda möjligheten att granska histogrammet för din digitala bild. Ställ kameran så att den visar en tummnagelbild och ett diagram under 5-10 sekunder efter varje bild. Ta för vana att också kasta en blick på det. Det är den största uppfinningen sedan vi fick den inbyggda ljusmätaren. .

redline

Översättarens anm.: Det vi behöver få ut från ett histogram idag är information om under- eller överexponering. Om detta kan presenteras på ett annat och bättre sätt kanske histogrammer blir omodernt? Tills dess förblir histogrammet din biljett till en bättre exponering.
Ett histogram i efterhand är ju egentligen bara till hjälp om man kan ta om bilden. Idealisk vore förstås att visa hisogrammet "live ". Detta börjar så sakta bli verklighet. De nya 8MP Konica Minolta DiMAGE, Sony F828 och Olympus 8080 visar alla histogrammen "live".

Åter Tips& Tricks | Top | Luminous Landscape | What's New | Contents | Discussion Forum | Video Journal |