I själva verket är ögat olika känsligt i olika områden. Det beryder att i verkligheten att ögats uppfattning är logaritmiskt.

"Illustration hämtad ur Grafisk Kokbok, använd med tillstånd."
Inget kulörsystem uppfyller både att var anpassat efter hur vi upplever kulörer och samtidigt vara fysikaliskt exakt. CIE-systemen är exakta, men svåra att relatera till. NCS är lätta att använda, men inte lika exakta. RGB och CMYK är någorlunda exakta, men inte alls anpassade efter vår upplevelseförmåga. PMS kulöblandningar och benämningar har ingen kopling toll kulörers utseende.

"Illustration hämtad ur Grafisk Kokbok, använd med tillstånd."
Bilden visar hur stora arbetsrymder (färgrymder eller också kallat kulörrymder) man kan uppnå med olika medier)
Anm: Orden kulörrymd/färgrymd får i Sverige lite slarvigt ofta beskriva egenskaperna hos såväl filformat som egenskaperna för digitala och analoga system. Typ skrivare och bildskärmar. Detta medför problem för oss, eftersom vi måste kunna skilja mellan olika tekniska enheters färgbeskrivningsförmåga och egenskaperna hos olika matematiska baserade färgsystem.
På engelska är det lättare att hålla isär begreppen. Där använder man working space för att beskriva olika filformats färgbeskrivningsstandarder(vilket förstås inbegriper gränserna för färgåtergivning) , medan olika analoga och digitala systems kulöromfång betecknas med ordet gamut . Alltså översätter jag Gamut till Kulörrymd
För att vara säker på att få exakt samma kulörer vid olika tillfällen och för att kunna kommunicera kulörer finns ett antal olika system med vars hjälp man kan ange och beskriva dessa. Olika kulörsystem har olika kulörrymder, det vill säga omfattningen av kulörer som teoretiskt kan skapas med ett visst kulörsystem. Ju större kulörrymd desto fler kulörer kan man skapa i just det systemet. Dock finns det inget kulörsystem som motsvarar hela det synliga spektrumet. De d kulörsystemen är:
-
RGB;
-
CMYK
-
flerfärgsseparationer
-
NMI
-
PMS
-
CIE
-
NCS
RGB

"Illustration hämtad ur Grafisk Kokbok, använd med tillstånd."
RGB har större färgrymd än CMYK. Diagrammet i sin helhet representerar ögats känslighetsområde. Dess tre hörn utgörs av ögats tappar som är känsliga för rött, grönt och blått.
"RGB Rött, Grönt och Blått" är ett additativt kulörsystem som används för digitala bilder och för visning på skärm.Männsikans öga är känsligt för rött. blått och grönt ljus. Genom att kombinera dessa 3 färger kan alla andra färger representeras.Denna sortens färgblandning kallas för additiv (eller optisk) dvs de tre färgerna läggs ihop för att skapa alla övriga färger. Kulörerna anges på ett tydligt sätt med intensitetsvärden för respektive delkulör, till exempel r=255, G=0 och B=0 som är en varmröd kulör, men säger egentligen ingenting om hur ögat uppfattar den.
CMYK
CMYK kommer av delfärgerna Cyan, Magenta, Yellow och Black ( cyan, magenta,gul och svart). Vid tryckning använder man subtraktiva kulörsystem. Kulörer definieras som procentuella blandningar av CMYK-värden, exempelvis C=0%, M=100%, Y=100%, K=0%, en varmröd kulör, men säger liksom i RGB-systemet, ingenting om hur ögat uppfattar dem.
Flerfärgsseparation
På samma sätt som en digital RGB-bild separeras till en CMYK kan man separera den till fler än fyra kulörfärger för att få en större färgrymd. Det vanligaste är sexfärgsseparationer där man använder en grön och en orange kulör utöver CMYK. Detta gör att man kan få en bättre kulöråtergivning av bilden
Nyans, Mättnad, Intensitet-NMI
NMI är ett kulörsystem som liknar ögats sätt att uppfatta kulörer vilket gör det enkelt att arbeta med kulörer i datorn. På engelska finns många varianter på modellens namn: HSV- Hue Saturation Value, eller HLS eller HSB ( där L står för luminence och B för brightness). V, L och B - alla tre beskriver samma sak - ljushet. Systemet är ett bra sätt för datorn att arbeta med kulörer på och utgör samtidigt en enkel tankemodell.
PMS
PMS, Pantone Matching System, är det vanligaste referenssystemet för färgnyanser av dekorfärger. Systemet bygger på blandningar av nio olika färger som valts ut efter deras användbarhet, som i sin tur kan blandas till olika PMS-nyanser genom att PMS-namn eller nummer anges. Kulörerna är indelade efter ett siffersystem som gör det enkelt att välja, men av vilket det inte på något sätt framgår vilken kulör man talar om. Systemet användes främst för dekorfärger i tryck och innebär att du får rätt färg vid utskriften även om den kanske inte ser rätt ut på bildskärmen
CIE
Commision Internationale dÉclairage, CIE, internationella belysningskommisionen, har skapat detta kulörsystem. Systemet utgår från omfattande försök i början av 30-talet i vilka man undersökte hur människor uppfattade kulörer. Man fann att det mänskliga kulörseendet kan beskrivas i tre känslighetskurvor -tristimulusvärden. Dessa kan sedan, kombinerade med ljusets egenskaper och de kulörer i ljuset, som en belyst yta kan reflektera, användas för att mycket exakt ange kulören hos den ytan.
NCS
För att undvika missförstånd när det gäller olika färger så togs det 1979 fram ett färgsystem NCS - som infördes som internationell standard. NCS systemet tog ca 20 år att utveckla , är ett logiskt färgsystem som bygger på hur människan ser färg. Med NCS kan alla tänkbara ytfärger beskrivas och ges entydiga NCS-beteckningar. De sex rena färgerna, som är grunden för människans inbyggda förmåga att karakterisera olika färger, är vitt W, svart S, gult Y, rött R, blått B och grönt G - de sex elementarfärgerna. NCS färgbeteckningar grundar sig på hur mycket en viss färg ser ut att likna dessa sex elementarfärger.
Anm: Vill du lära dig mer om färglära digitala bilder rekommenderar jag starkt att köpa boken -GRAFISK KOKBOK: Guiden till grafisk produktion