en pixel storLivet på Ytterstafors kvarn på 1850-talet, upptecknat av Paul Olsson
Efter auktionen på Gråbo gård år 1897, avflyttade familjen till morfaderns Yttersta kvarn, som nu med ny ägare blivit ersatt med en helt ny, modärn och turbindriven kvarn. Den gamla pittoreska kvarnen med det stora vattenhjulet, den på bockar av trä högt belägna och något läckande vattenränna, hade nu efter många år av trogen tjänst gjort sitt, och var nu ett minne blott.

När min morfar, Johannes Larsson, omkring år 1869 inflyttade till kvarnen, bestod familjen av 8 personer. Dessa bodde här sedan i en 15 års tid, innan det egentliga boningshuset blev uppfört omkring år 1883, i den i kvarnens andra våning belägna kvarnkammaren (en golvyta på 12-13 kvm) och vägg i vägg med det fräsande och dånande vattenhjulet

I den kammaren upplevde min mor och hennes syskon som barn den egendomliga julseden, att på julafton (och hela julen) få leka och tumla om i julhalmen, som i långa kärvar bars in i kammaren och breddes ut över golvet.

Min morfader som på 1850-talet var bosatt i Alingsås, och även där idkade kvarnrörelse, men också lantbruk och gästgiveri, hade varit med och utfört entreprenadanbud på trägrindar, som levererats till den då under byggnad varande Västra Stambanan.

Min far skulle efter avflyttningen från Gråbo vara föreståndare för den vid Ytterstafors nyuppbyggda kvarnen, och som lön härför uppbära 1/3 av tullen, som upptogs i natura vidförmalningen. Tullen för havre utgjordes 2 kappar säd per tunna, och för vete som skulle finsiktas 4 kappar för samma mått. (1 kappe=2 kannor. 1 kanna=2,6 liter) Utom dessa utkomstmöjligheter fanns ett mindre jordbruk, som kunde föda en häst samt ett par kor.

Jag var 13 år och deltog med liv och lust jämte mjölnaren i kvarnarbetet. Vid denna tidpunkt läste jag också för prästen

Vistelsen vid Ytterstafors kvar blev dock inte långvarig. Redan året efter inflyttningen dog min far och året därpå (den 2 oktober) avflyttade familjen till Jonsered/Kåhög/Partille invid Göteborg. Detta för att vi pojkar och flickor, som hade lämnat skolan, skulle söka vår utkomst vid fabriken därstädes

Tillbaka