Upptecknat av Konrad Ekdahl den 14/5 1948Berättat av f. lantbrukaren Albert Johansson, Askim, född 3/5 1867 i Alingsås församling, död 1955 i Askim
Han, fadern mjölnaren Johannes Larsson, född 1826 i Skölvene, byggde sig ett hus, Lunnabo i Alingsås. Där hade han 3 hästar, Lill-Bläsen och Sotbläsen samt?. Han hade skjutsning liknande gästgiveri, foror bland
annat. Hade också jordbruk.
Han hade stort förtroende i banken, så hans namn gick bra på papper. Man byggde SJ då. Han levererade grindar och skyltar och
sånt. Han var både snickare och smed.
Storgubbar, Hässle och andra , hade han att göra med. Och han gick i borgen för så många, att de knappt flyttat in på Lunnabo förrän han råkade i ekonomiska bekymmer.
Pappa var sådan att att han aldrig meddela sig med de sina närmaste, inte med Bolla, hustrun, heller. Någon gång vi stod i smedjan kunde han allt bli något mer språksam. Men jag minns, att om man då försökte passa på att fråga om något som rörde ekonomiska saker, så var det som att sätta på korken i
flaskan. Det blev stopp tvärt. Han hade ett egendomligt sätt, men han var duktig och klok, men hade inget ekonomiskt sinne.
Far var lita smed också. Jag minns, när Hans Olsson (1848-1898) kom första gången till kvarnen å skulle ha något uträttat där.. Å när han gett sig iväg å var kommen ett stycke på väg, sprang jag ikapp honom å sa till én, att di velle tala ve'n inne. Å han
vände om och gick in. Å där sto han, å så fråga dom va han velle. Å då sa han, att den lelle pojken där, han sa att I velle tala ve
mej. Med de va bara nått som jag hettat på. De va första gången Hans och Eva så varan. Eva blev sedemera hans hustru.
|