Västanå med kavaljerer gäster,
nu sluten upp och lyssnen en sekund!
Här har väl hållits många fester,
och mången haft en rolig stund.
I dessa salar, vid dess bord så rara,
har månget magsår satts i fara.

Vid Mårten är det sed att äta gåsen
och skämta med varann på många sätt,
att dricka snaps och sedan spilla såsen
på västen, rock och söndagens manschett.
I år vi gått att gåsen åter få,
som mången gång vi förr ha gjort.
Om ni en gliring skulle få
av pennan min, som nu jag smort,
bli då ej ledsen eller arg,
ty jag ej illa menar.
Min vers är vissen den och karg,
Pegasen min den skenar

........

Detta skall vara en prolog,
nu stiger Béha upp med min så dyster
och sedan kommer nog en dialog.
Darren far och mor och syster!

När Elly tog lysning
hos Toarpsprästen
jag kände en rysning.
Vem fan skall nu
med rätter de tu
bespisa Västanågästen

Fru Nilsson hon suckar
med händer på magen.
Må fanden taga
den Konrad i kragen,
som friat, fått ja
och gjort Elly betagen
Jag räds, och jag ryser
för kommande dagen

Karl Johan, han ser på sin flicka den sista.
Den fetaste hönan jag nu lär väl mista.
Han tänker och sedan sitt sinne han skärper.
Vem fan skall ta äggen, när hönorna värper?
Skön Elly, hon svarar med mod så berått:
Låt äggen dem ligga tills prov de bestått.
Och skall det visa sig liv inom skalen,
servera dem varma i stora matsalen!
Hon fortsätter: Ät dem, och klandra ej maten,
Ni kan uppå tafsen få utav saten.
Ni vet, vad Ni fått, när jag äggen bar in
på ryggen jag hörde:
Vi äta dem raring

O Elly, du söta, du lillaste rara,
skall du till Götet från gästerna fara.
Vi hoppas, du skulle förbli ungmö
Vi sörjer ihjäl oss, det blir väl en tung dö.
Skall du ej mera från Tohrsten ta ordet?
Skall du ej mer med oss gå på vift?
Usch, ack snart, ja snart är du gift.