anm. Anteckningar gjorda av Paul Olsson

Ytterstadfors kvarn

Efter auktionen på Gråbo gård år 1897, avflyttade familjen till morfaderns, Ytterstadfors kvarn, som nu med ny ägare blivit ersatt med en helt ny, modärn och turbindriven kvarn. Den gamla pitoreska kvarnen med det stora vattenhjulet, den på bockar av trä högt belägna och något läckande vattenrännan, hade nu efter många år av trogen tjänst gjort sitt, och var nu ett minne blot. - Men sådana fanns!

När min morfar Johannes Larsson, omkring 1869 inflyttade till kvarnen bestod familjen av 8 personer, och dessa bodde här i 15 års tid, innan det egentliga boningshuset blev uppfört 1883, i den i kvarnens andra våning belägna kvartkammaren (golvyta 12-13 kvm) och vägg i vägg med det fräsande och dånanade vattenhjulet. I den kammaren upplevde min mor som barn och hennes syskon den egendomliga julseden, att på julafton (och hela julen) få leka och tumla om i julhalmen, som i långa kärvar bars in i kammaren och breddes ut över golvet.

Min morfader som på 1850-talet var bosatt i Alingsås, och även där idkade kvarnrörelse, men också lantbruk och gästgiveri, hade varit med och utfört entreprenadanbud på trä-grindar, som levererats till den då under byggnad varande Västra Stambanan.

Min far, Hans Olsson, skulle efter avflyttningen från Gråbo, vara föreståndare för den vid Ytterstadfors nyuppförda kvarnen, och som lön härför uppbära 1/3 av tullen, som upptogs in natura vid förmalningen. Tullen för havre utgjorde 2 kappar säd per tunna, och för vete som skulle finsiktas 4 kappar för samma mått. I kappe = 2 kannor, i kanna = 2,6 liter, Utom dessa utkomstmöjligheter fanns ett mindre jordbruk, som kunde föda 1 häst samt ett par kor. Jag var 13 år och deltog med liv och lust jämte mjölnaren i kvarnarbetet. Vid denna tid läste jag även för prästen. Vistelsen vid Ytterstafors skulle dock ej bliva långvarig. Redan året efter inflyttningen dog men far, 4/7 1898, och året därpå 1899, 2 oktober, avflyttade familjen till Jonsered, Kåhög, Partilled, invid Göteborg, för att vi pojkar och flickor, som hade lämnat skolan, skulle söka vår utkomst vid fabrikerna därstädes.

Anm. Runt 1940 fanns tydligen boningshuset fortfarande kvar. Senare lades kvarnen ner och där blev en färgfabrik som upphörde på 60-talet. I dag, år 2007, ser man bara lämningar av grunden från boningshuset och betongplintarna som bar upp trätrumman,den lilla dammen ovanför kvarnen har raserats,men en större damm finns ännu längre upp som är intakt.